Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en uppföljning av Livsmedelsverkets och Sveriges kommuners tolkning av EU-direktivet om livsmedelshantering i ideella föreningars verksamhet.
Ideella föreningar som serverar lågrisklivsmedel som korv, smörgås, tårta eller fika vid mer än 20 tillfällen per år klassas enligt Livsmedelsverket som livsmedelsföretag och ska därmed registreras som det. De allra flesta föreningar med verksamhet har fler än 20 serveringstillfällen per år och ska alltså registrera sig som livsmedelsföretag om de vill servera kyrkkaffe efter gudstjänsten eller sälja korv i pausen på matcherna. Detta handlar alltså inte om organiserad försäljning av samma art som förekommer på restauranger, på kaféer eller i korvkiosker som har det som företag. Det är förstås viktigt med begränsningar, men i de allra flesta fall handlar det för föreningarna om en smal sidoverksamhet. Att ställa samma krav på dessa föreningar som livsmedelsföretag är orimligt. Det innebär höga krav på livsmedelshantering, hygien och utbildning. Dessutom tillkommer avgifter till kommunen.
Ett vitalt föreningsliv är av stor betydelse eftersom engagemang i föreningslivet innebär demokratisk fostran och normöverföring samt att det personliga ansvarstagandet främjas. Dessutom är föreningslivet en mötesplats där sociala kontakter skapas och utvecklas. Denna civila kultur är en förutsättning för en levande demokrati men även för samhällets ekonomiska utveckling.
Alldeles för ofta utgår inte minst politiker från att det i den offentliga sektorn finns lösningar på alla problem. Det är också den offentliga sektorn som ska skydda varje människa från tänkbara faror och hot. Utan tvekan borde man i stället räkna med den civila sektorn i första hand, för att sedan bli uppbackad av den offentliga sektorn när det behövs. Det personliga ansvarstagandet är också viktigt att betona.
I stället står den offentliga sektorn allt för ofta i vägen för den civila sektorn och presenterar lösningar på problem som inte finns, vilket medför tunga byråkratiska pålagor för alla de tusentals föreningar som försöker få verksamheten att rulla med hjälp av ideella insatser. Det är viktigt att politiker och tjänstemän i det offentligas tjänst inser att ideella organisationer är fristående från den offentliga sektorn och att de i första hand är till för att uppfylla organisationens mål. Det är med den bakgrunden helt oförståeligt att en kyrka som serverar kaffe eller en fotbollsförening som säljer korv ska registreras som livsmedelsföretag och åläggas de krav och avgifter som medföljer det. Det rör sig alltså inte om en organiserad försäljning.
I praktiken blir konsekvenserna löjeväckande. En frälsningssoldat som sålde hembakta bullar där intäkterna skulle gå till välgörenhet polisanmäldes i Landskrona 2009 eftersom livsmedelsföretagsregistrering saknades. I Jönköpings kommun har politiker sökt en lösning men har bedömt att Livsmedelsverkets regelverk inte går att kringgå. Det får konsekvensen att registrering kommer att krävas, men i praktiken är det svårt att förutse hur kommunen kontrollerar att kravet på registrering efterlevs. Det riskerar att skada tilltron till kommunens regelverk i andra avseenden.
Livsmedelsverket har tolkat EU-direktiv och utifrån denna tolkning görs kommunala tillämpningar. I förhållande till många andra EU-länder tolkar svenska myndigheter ofta EU-direktiv strikt. En uppföljning bör därför göras av dessa tolkningar och tillämpningar för att finna förutsättningar för att inte försvåra för ideella föreningar. Detta bör ges regeringen till känna.