Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skyddsåtgärderna för marina Natura 2000-områden ska kompletteras för att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt EU:s art- och habitatdirektiv för marina Natura 2000-områden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör agera inom EU i syfte att få möjlighet att lättare kunna fatta nationella beslut om reglering av fiske i Natura 2000-områden.
Genom EU:s art- och habitatdirektiv är Sverige skyldigt att säkerställa en gynnsam bevarandestatus för de arter och livsmiljöer som omfattas av direktivet. Trots det saknas fortfarande en reglering av destruktivt fiske i nästan alla marina Natura 2000-områden.
Frågan om fiskereglering i marina skyddade områden har utretts grundligt under många år, nu senast i Fiskeriverkets och Naturvårdsverkets gemensamma projektrapport ”Reglering av fiske i skyddade havsområden”.1
EU ger medlemsstaterna sex år att införa fullgoda regleringar i Natura 2000-områden. Denna tidsfrist har nu gått ut för en lång rad marina områden, till exempel Natura 2000-områdena Fladen och Lilla Middelgrund i Kattegatt.
Trots detta saknas fortfarande de fiskeregleringar som måste till för att säkerställa en gynnsam bevarandestatus för de unika habitat och arter, till exempel maerlbottnar och bubbelrev på Fladen och Lilla Middelgrund, som direkt hotas, bland annat av den bottentrålning som bedrivs i Natura 2000-områdena.
I syfte att Sverige ska leva upp till sina åtaganden enligt EU:s art- och habitatdirektiv för marina Natura 2000-områden, bör skyddsåtgärderna för marina Natura 2000-områden kompletteras i flera steg.
Först måste det beslutsunderlag som behövs för att reglera fiske m.m. skaffas. Havs- och vattenmyndigheten bör få i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och länsstyrelsen för respektive berört län redovisa tillgängligt underlag för beslut om sådana regleringar som behövs för att uppfylla habitatdirektivets artikel 6.1 och 6.2 för varje marint Natura 2000-område. Underlag för beslut om reglering av fiske såväl nationellt som inom EU bör ingå i uppdraget. Uppdraget bör kunna redovisas senast den 1 september 2012.
Sedan måste myndigheterna genomföra en reglering av bland annat fiske. Länsstyrelsen i berört län, Havs- och vattenmyndigheten samt Naturvårdsverket bör, med grund i beslutsunderlaget ovan och efter samråd med de andra två myndigheterna, få i uppdrag att fatta beslut om de regleringar man är behörig att fatta beslut om. Syftet ska vara att uppfylla habitatdirektivets artikel 6.1 och 6.2. För de Natura 2000-områden där tillräckligt kunskapsunderlag saknas, bör regeringen ge myndigheten i uppdrag att inom sin respektive behörighet besluta om ett stopp tills vidare för sådan verksamhet och åtgärder, inklusive allt fiske, som typiskt sett kan riskera att medföra en skada eller störning på skyddade arter och naturtyper i ett Natura 2000-område. Stoppet bör få hävas först när det på vetenskapliga grunder redovisats att verksamheten eller åtgärden inte medför risk för sådan skada som avses i 7 kap. 28 § miljöbalken. I de fall där beslut endast kan fattas av regeringen eller av annan myndighet ska det redovisas förslag till regeringsbeslut senast den 1 december 2012. Myndigheternas beslut ska tas senast den 1 december 2012.
Havs- och vattenmyndigheten bör ges i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket redovisa vilka typer av fiske som kan medföra en risk för skada i den mening som avses i 7 kap. 28 § eller 10 kap. 1 § miljöbalken. Förslag bör lämnas till ändringar av lag, förordning eller föreskrifter om så är nödvändigt för att säkerställa en lämplig prövning av fiskeverksamhet i enlighet med kraven i EU:s art- och habitatdirektiv. Resultatet bör redovisas inom ett år.
Havs- och vattenmyndigheten bör få i uppdrag att säkerställa att nationella beslut om fiskeregleringar föregås av en lämplig bedömning i enlighet med kraven i habitatdirektivets artikel 6.3. Sverige bör agera inom EU i syfte att säkerställa samma process där.
För de vattenområden där beslut om föreslagen reglering enligt ovan inte lagligen kan fattas av någon av myndigheterna eller regeringen, bör regeringen agera inom EU i syfte att få möjlighet att lättare kunna fatta nationella beslut om reglering av fiske i Natura 2000-områden.
| [1] |