Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökad skyddsjakt på skarv och säl.
Den tidigare hotade populationen av skarv har på senare år utvecklats mycket mer än förväntat och är idag mer än tillfredsställande för att garantera artens överlevnad. Den kraftigt växande populationen har blivit ett stort problem då skarven är en skicklig fiskare och dessutom gärna tar fiskar som fastnat i yrkesfiskares nät. Den nätfångade fisken får bitskador från attackerande skarvar som ibland också fastnar och drunknar bland näten. En vuxen skarv äter i genomsnitt 1,5 kg fisk per dag. En undersökning som Fiskeriverket gjort visar att 10 000 skarvar på västkusten äter upp mer än två miljoner torskar och runt arton miljoner plattfiskar per år.
Skarvpopulationens utbredning är svårbedömd och eventuell skyddsjakt måste vara reglerad efter skyddsprinciper för artens långsiktiga överlevnad. Men med Sveriges låga bestånd av havsörn saknar skarven naturliga fiender och förökar sig onaturligt snabbt. Skyddsjakt bedrivs med olika förutsättningar beroende på beslut från olika länsstyrelser. Orsaken till att man ansett skyddsjakten berättigad har grundats på att skarven lokalt har grundat så stora kolonier att den helt utkonkurrerat yrkes- och fritidsfiskarna. I Halland och andra delar av västkusten uppstår problem kring skyddsjakten eftersom länsstyrelsen endast ger tillstånd till skyddsjakt åt yrkesfiskare. Eftersom de flesta av dem saknar jaktlicens blir skyddsjakten mycket begränsad. En lösning på det problemet är att yrkesfiskarna får ta hjälp av jägare med godkänd licens.
Med anledning av de skador skarven orsakar på fisket och fiskbeståndet finns det all anledning att öka skyddsjakten ytterligare eftersom skarvstammen trots den befintliga skyddsjakten kraftigt ökat för varje år. Detsamma gäller jakt på säl, eftersom sälens utbredning också medför stora påfrestningar på torskbeståndet i Kattegatt.