Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det av de olika kulturmyndigheternas och kulturinstitutionernas regleringsbrev bör framgå att dessa ska arbeta med kulturuttryck som handlar om hbtq-personer.
I den socialdemokratiska visionen om samhället är det en skam för en demokrati som grundar sig på mänskliga rättigheter när statsmakten inte säkerställer allas möjlighet till delaktighet på lika villkor. I den här motionen har vi socialdemokrater valt att lyfta fram homosexuellas, bisexuellas och transpersoners speciella livsvillkor.
Vi vet att diskriminering och ojämlik behandling inte försvinner av sig själv. Vi vet att en lagstiftning som behandlar människor olika ger signaler till medborgarna att det är rätt att värdera människor olika. Vi vet att det för utsatta grupper krävs att man skapar vissa lagar då utsattheten är så total.
Därför väljer vi att lägga dessa förslag. Vi lägger dem för att få till stånd de förändringar som vi vet krävs för att nå fram till ett samhälle där människors sexuella läggning eller upplevda könstillhörighet inte ska anses vara en belastning. Det är något som berikar samhällets mångfald.
Situationen för hbtq-personer är idag väsentligt förbättrad om man ser tillbaka bara några årtionden. Vägen till en förbättrad syn på hbtq-personer har dock inte kommit av sig själv utan är resultatet av en mångårig kamp. Samtidigt som dessa förbättringar inträffat har mångas kunskaper om hur det kunde vara förr försvunnit. Det är därför viktigt att hbtq-historien dokumenteras och görs tillgänglig för dagens och morgondagens generationer. För att förstå dagens situation är det viktigt att känna till historien. Då påminns vi om att det som idag är självklart inte nödvändigtvis behöver vara det för all framtid. Samtidigt är det viktigt att kunna ta del av hur vår samtid uppfattar hbtq-personers situation i dagens samhälle och naturligtvis hur hbtq-personers situation kan gestaltas i framtiden.
Under Stockholm Pride har genom åren många museer satsat på utställningar om hbtq-historien, och Stockholms teatrar har genomfört olika teaterföreställningar. På liknande sätt har kulturinstitutioner gjort där andra ”Pride” firas, t.ex. Göteborg, Malmö, Östersund. Det är mycket välkommet. Traditionellt har Stockholm Pride haft kulturella inslag. Oftast har detta skett av enskilda aktivister och i något fall av någon organisation.
Kulturyttringar av olika slag har följt hbtq-personer genom hela historien, och därför är det viktigt att alla typer av kultur på ett adekvat sätt kan vara delaktiga i hbtq-kulturen med alla dess yttringar. Historien om hbtq-personers situationer i Sverige är viktig att dokumentera, och det kan ske på olika sätt. Statens olika museer bör här ha en avgörande roll, med Forum för levande historia som samordnare. Att just staten ska ha denna uppgift är viktigt inte minst för att lokala och regionala museer ska kunna ta del av den kunskap och erfarenhet som rimligen borde finnas bland museerna. Frågor om olika kulturaktiviteter kan vara viktiga inslag liksom enskilda personers upplevelser.
Forum för levande historia kan med fördel få ett uppdrag att samordna främst den museala verksamheten men också övrig kulturverksamhet som berör hbtq-personer.
För oss socialdemokrater handlar hbtq-frågor om rättvisa och mänskliga rättigheter. Därför är en bred ansats på kulturområdet viktig. Staten har genom sitt stöd till kulturen även ett ansvar för hbtq-personers kultur och kulturkonsumtion. Det är historiskt viktigt att kunna dokumentera vår samtid och vårt samhälle genom olika kulturuttryck. Det kan vara bildkonst, fotografi, scenkonst, litteratur, musik och film. Det är därför viktigt att man i regleringsbreven för de olika kulturmyndigheterna anger att man bör arbeta med kulturuttryck som berör hbtq-personer.