Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska se över möjligheten att avskaffa tv-avgiften.
Tv-licens infördes 1956 och i början av 70-talet infördes färgtillägg för dem som hade en färg-tv-apparat. Statlig television var länge den enda leverantören av rörliga bilder till hushållen. Under denna period kunde möjligen tv-avgiften anses vara motiverad. Systemet med finansiering av Sveriges Television och Sverige Radio via ett licenssystem är dock onekligen i strid med tidsandan och medievärlden vi lever i idag.
Det pågår en spännande teknikutveckling inom området och den stora anledningen till detta är att internet radikalt har förändrat våra medievanor. Mobiltelefonen är idag en viktig uppkopplingsenhet där man kan ta del av tv, radio och internet i ett enda redskap. Idag är det lika självklart att se sin favoritkanal på sin dator eller Ipad som på tv. Den traditionella tv-apparaten är på väg att substitueras med en internetmottagare där alla enkelt och snabbt kan ta del av hela världens tv-utbud.
Ett annat argument mot tv-licensen är syftet för dess tillkomst, public service-kanalerna. Svensk public service producerar varje år mängder av program och nyheter som ska vara obundna från politiska och ekonomiska intressen. Det grundläggande syftet bakom public service-kanalerna är att alla medborgare ska få tillgång till ett brett och mångsidigt tv-utbud av hög kvalitet i alla genrer. Men även den som inte vill se dessa så kallade public service-kanaler tvingas betala en avgift. Endast Sveriges Television och Sveriges Radio får ta del av intäkterna från tv-avgiften. Inga andra medieföretag får ta del av de ”skattepengar” som kommer in.
Den senaste definitionen av en avgiftspliktig mottagare är följande: ”Sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändningar eller vidaresändningar av tv-program, även om utrustningen också kan användas för andra ändamål.” Denna definition kommer från och med den 1 januari 2010 även att innefatta datorer med möjlighet att ta emot tv-sändningar, något som kommer att innebära extrakostnader för såväl privatpersoner som företag. Det kan inte anses som rimligt att en person som har en dator för att betala räkningar och läsa e-post ska tvingas betala en tv-avgift. Eftersom de flesta digitala mottagarna även kan sända tv kan lika gärna tv-avgiften slopas och i stället betalas antingen via reklamintäkter eller via skattsedeln.
Denna ovanstående motivering ifrågasätter dagens tv-avgiftssystem i grunden och pekar på att förutsättningar gradvis har blivit föråldrade och kan ifrågasättas. Om de statliga public service-kanalerna ska finnas kvar i den nya tekniska och digitala miljön som är dagens verklighet behöver regeringen se över möjligheten att tv-avgiftssystemet moderniseras.