Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över hur systemet med tv-avgift kan moderniseras.
Tv-avgiften, som i folkmun går under namnet tv-licens är tänkt att betalas av alla dem som innehar en eller flera tv-apparater. Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion är tre institutioner i Sverige vilka många människor får sina nyheter från.
Avgiften för att få titta på tv i vårt land infördes på 1950-talet då medievärlden såg helt annorlunda ut än idag. Statlig television var länge den enda leverantören av rörliga bilder till hemmet, och under denna period kunde tv-avgiften anses vara motiverad. Utvecklingen har förändrat förutsättningarna för det gamla licenssystemet.
Svensk public service producerar varje år mängder av program och nyheter som ska vara obundna från politiska och ekonomiska intressen. Det grundläggande syftet bakom public choice-kanalerna är att alla medborgare ska få tillgång till ett brett och mångsidigt tv-utbud av hög kvalitet i alla genrer. Public choice-kanalerna utgör en viktig del av programutbudet. Dock finns det många argument mot en tv-avgift. Det viktigaste är sannolikt att den som inte vill se de så kallade public choice-kanalerna ändå tvingas betala en avgift.
Det är även omöjligt att knyta licensavgiften till en viss apparat eftersom det via bredband och mobil teknik sker en sammansmältning av tv:n, datorn och mobiltelefonen. Tekniken är inte statisk utan förändras och uppgraderas regelbundet, vilket har gjort att tv-licensens förutsättningar gradvis har blivit föråldrade och kan ifrågasättas. Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att tv-avgiften behöver moderniseras.