Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upprätta en lista över stora evenemang som ska vara möjliga för hela befolkningen att kunna ta del av.
I samband med att EU:s AV-direktiv implementerades i Sverige, infördes ett krav i radio- och tv-lagen att den som innehar den exklusiva rätten till en tv-sändning från ett svenskt eller utländskt evenemang som är av särskild vikt för det svenska samhället inte får utnyttja rättigheten på ett sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten i Sverige utestängs från möjligheten att i fri tv se evenemanget i direktsändning eller, om det finns saklig grund för det, med en mindre tidsförskjutning. I praktiken innebär lagkravet att stora evenemang ska sändas fritt i hela landet. De evenemang som avses är enligt lagen sådana som inträffar högst en gång om året och som intresserar en bred allmänhet i Sverige. I Sverige bereddes frågan noga i samband med att lagkravet infördes. Syftet med lagkravet var helt enkelt att säkerställa allas tillgång till stora evenemang, och då avsågs i första hand stora internationella sportevenemang men även andra evenemang av stor betydelse för svenska samhället. Tidigare har denna reglering inte längre behövt användas eftersom sådana evenemang alltid sänts i SVT eller TV4, som båda sänder fritt i hela landet. Det har dock blivit vanligare att sporträttigheter köps av betalkanaler eller kanaler som inte når hela landet. För att regleringen ska ha praktisk verkan krävs att regeringen meddelar föreskrift om vilka evenemang som åsyftas. Motsvarande listor är idag vanliga i Europa och finns införda i många andra länder som Finland, Storbritannien, Österrike, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien. Den finska listan kan här utgöra utgångspunkt. Det är rimligt att definitionen av evenemang av nationell betydelse omfattar OS, fotbolls-VM och EM för män och kvinnor i dess helhet, utomhus-VM och EM i friidrott samt vinteridrott, dvs. längd-VM i skidor, alpina VM samt ishockey-VM i dess helhet. I samband med införandet av möjligheten till s k evenemangslista i svensk lag ansåg kulturutskottet att det med hänsyn till svensk idrotts ekonomi och konkurrenskraft fanns anledning att lämna idrottsevenemang där rättigheter upplåts av inhemska arrangörer utanför en eventuell lista. Inga av rättigheterna till ovan nämnda evenemang vilar hos något nationellt förbund eller kan väntas göra det i framtiden. Regeringen bör således, så snart som möjligt, utforma en sådan lista.
I samband med behandlingen av en av mig tidigare väckt motion i samma ärende anförde KrU att det skulle innebära att SVT prioriterade sport högre eller att mer medel tillfördes. Det är enligt SVT:s mening inte nödvändigt. SVT kommer ju inte att vara skyldigt att sända sportevenemang bara för att det finns en lista, utan kommersiella kanaler kan mycket väl vinna en budgivning och sända – men de måste då göra det i frikanalerna. Syftet är ju snarare att begränsa den ofantliga prisstegring vi ser idag, så att det inte blir norm att stor sport går i betalkanaler som inte är tillgängliga för alla, vare sig av ekonomiska eller tekniska skäl.