Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fornfynd.
I den svenska jorden ligger en mängd föremål av historisk karaktär, så kallade ”fornfynd”, som kan ge viktiga bidrag till att öka kunskapen om vår historia. Det är angeläget att allmänheten känner ett engagemang och ett ansvar för att rapportera upptäckten av dessa fornfynd, inte minst för att försvåra för de professionella letare som berövar bland annat Gotland historiskt viktiga fornfynd. Därför måste det finnas ett fungerande system för hittelön.
Om inte människor får en ersättning som betalas ut inom rimlig tid är risken stor att de avstår från att rapportera in gjorda fynd. På Gotland har det framkommit att upphittare haft stora problem att få ut sin ersättning. I ett aktuellt ärende har upphittaren lämnat in fornfynd år 2004 och länsstyrelsens antikvarie rapporterade in detta till Riksantikvarieämbetet i januari 2005. 2011, sju år senare, har upphittaren fortfarande inte fått ut någon ersättning. Ett normalärende hos Riksantikvarieämbetet brukar ta cirka ett år. Det är inte rimligt att behandlingen av ärendena drar ut på tiden även om en del av dessa kan vara komplexa. En långdragen process riskerar naturligtvis att minska allmänhetens intresse och engagemang för att inlämna och rapportera fornfynd.
Men det handlar inte bara om ersättningen; ett annat sätt att stimulera intresset för att rapportera in fornfynd är att tydliggöra var de gjorda fynden ska placeras – i den region där de har hittats eller på ett nationellt museum. Några självklara svar på den frågan finns inte. Men det är viktigt att frågan diskuteras och att riktlinjerna är så tydliga och begripliga som möjligt.