Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tolkning av sekretessbestämmelser.
I dagens komplicerade samhälle är flera myndigheter och andra aktörer ofta inblandade för att lösa uppkomna problem vid olyckor eller andra särskilda händelser. Alla myndigheter som andra aktörer har olika uppdrag, syften och därmed särskiljande lagstiftning och förordningar att följa som styr deras respektive verksamheter. Ibland kan dessa syften och lagstiftningar krocka med varandra. Trots detta måste man kunna hitta lämpliga former för samarbete där flera myndigheter eller andra organisationer kan vara inblandade.
SOS Alarm AB har på uppdrag av staten ansvar för nödnumret 112 inom Sverige. SOS Alarm ska även vara en resurs i samhällets krisberedskap. Verksamheten består bland annat av 112-tjänsten, utalarmering av räddningstjänst, dirigering av ambulans, krisberedskap och kommunikationssystemet Rakel.
SOS Alarm är ingen myndighet utan ett så kallat privaträttsligt subjekt. Deras verksamhet styrs av bland annat lag (1981:1104) om verksamhet hos vissa regionala alarmeringscentraler och lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. SOS Alarm styrs inte av sekretessbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), (OSL), vilket kommuner och landsting med flera myndigheter gör.
I OSL finns sekretessbrytande bestämmelser (10:19–24) som möjliggör ett utlämnande av sekretessuppgifter mellan till exempel offentliga vården, polisen, och SOS Alarm.
Tyvärr har polismyndigheter i landet vid flera olika tillfällen inte kunnat få ut uppgifter kring händelser för att kunna säkerställa polisiära insatser. I något fall är det först efter dom i tingsrätten som uppgifter lämnats ut till polismyndighetens förundersökning.
Det borde fungera att uppgifter kan lämnas ut från SOS Alarm till polismyndigheter i landet utifrån analogitolkning av de sekretessbrytande bestämmelserna.