Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheterna till en mer generös motionshantering.
Motionsrätten är en viktig princip för folkvalda riksdagsledamöter. Tyvärr hanteras motionerna inte alltid på det sätt som man skulle önska som ledamot. Ett stort antal riksdagsledamöter lägger varje år veckor av sin tid på att skriva, oftast väl genomtänkta, motioner i olika ämnen. I stort sett samtliga dessa motioner avslås sedan slentrianmässigt i de olika utskotten, oavsett om förslagen sedan genomförs eller inte, och nästan oavsett vad som föreslås.
Ständigt pågår olika utredningar inom departementen eller av externa utredare. Det minsta man kan begära är att alla avslag av motioner kombineras med en tydlig skrivning där det framgår att förslagen i motionen med automatik vidarebefordras för kännedom till eventuellt pågående utredningar i ämnet eller i annat fall till ansvarigt departement. Det skulle ge motionären ett erkännande och visa att förslagen i vart fall inte bara faller i glömska, även om riksdagen inte bifaller motionen i sig.
Motioner bör givetvis inte heller avslås utan motivering, vilket tyvärr emellanåt sker idag.
Man borde samtidigt öppna för möjligheten att inte bara avslå eller tillstyrka motioner utan också uppmuntra utskotten till att oftare göra skrivningar i motionsbetänkanden om att förslagen i motionen i allt väsentligt är tillgodosedda. Detta lämpar sig särskilt väl för de fall då förslagen i en motion blir verklighet innan motionen hunnit behandlas.
En förändring i denna riktning skulle sannolikt minska antalet motioner som återkommer på nytt varje år från samma förslagsställare. En generösare motionshantering skulle också visa större respekt för riksdagsledamöternas arbete och riksdagen som den främsta representanten för demokratin.