Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta ett rösträttskvinnornas torg i nära anslutning till riksdagen.
Den 12 september 1921 valdes Kerstin Hesselgren in som den första kvinnan i Sveriges riksdag. Det var samma år som vi kvinnor fick rösträtt till riksdagen. Det är idag 90 år sedan. Men fortfarande finns politiska och ekonomiska skillnader mellan kvinnor och män.
Kampen för kvinnors lika rösträtt pågick i decennier. Kvinnors organisering var avgörande för framgången. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), bildat 1902, samlade tvärpolitiskt liberala och socialdemokratiska kvinnor. Tiotusentals kvinnor över hela landet utbildades i politik. Opinionsbildningen var intensiv. Tidskrifter startades. Riksdagsmän uppvaktades. Svensk historias mest omfattande namninsamling gjordes för kvinnans medborgerliga rättigheter. 351 454 namn överlämnades till regeringen 1920.
Motståndet var, trots allt arbete, segt och manligt. Rösträttskvinnor blev förlöjligade i press och samtal. Det krävdes mod för att våga driva frågan.
Dessa starka rösträttskvinnor som fanns i olika politiska läger måste ihågkommas för sina hjälteinsatser och sin kamp. Författarinnan Selma Lagerlöf var en av dessa som var starkt engagerad i rösträttsrörelsen. Dessa starka kvinnor bör få en offentlig plats i huvudstaden, nära riksdagen, ett rösträttskvinnornas torg. Ett sådant torg skulle kunna tjäna som opinionsbildningsplats även för framtida krav på kvinnors rättigheter. Därför är det viktigt att torget inrättas där det passerar många människor. Målet bör vara att det senast till 100-års-jubileet om 10 år ska finnas ett rösträttskvinnornas torg. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.