Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort inkomstgarantin för riksdagsledamöter.
Som förtroendevalda politiker har vi ett ansvar. För att bibehålla, eller helst öka, förtroendet från allmänheten till politikerna är det angeläget att vi inte ges förmåner som skiljer sig väsentligt från de regler som är gängse i samhället i övrigt.
Som nybliven riksdagsledamot år 2002, motionerade jag om ”slopande av riksdagsledamöternas inkomstgaranti”.
Medierna belyste problematiken, vilket medverkade till att Arvodesnämnden gavs i uppdrag att utvärdera systemet med speciell inriktning på personer som entledigats från sitt uppdrag pga brott, ledamöter med stora kapitalinkomster samt ledamöter över 50 år som enligt regelverket kunde kvittera ut sitt arvode fram till pensionsdagen.
En skärpning och ändring kom så småningom till stånd på de första punkterna, men fortfarande finns en möjlighet för riksdagsledamöter att uppbära arvode från riksdagen i 15 år efter avslutat uppdrag. Det är provocerande.
Det är en viktig princip att människor som kan förvärvsarbeta skall göra så. Som lagstiftare har riksdagen uppställt dessa krav mot medborgarna, där arbetslinjen stått i fokus. Då är det rimligt att riksdagen tillämpar samma krav på sina egna ledamöter, varför ett skyndsamt borttagande av inkomstgarantin måste ske.