Riksdagen beslutar att avskaffa den s.k. allmänna motionstiden och ersätter den med en generell initiativrätt för samtliga riksdagens ledamöter via ständig motionsrätt.
Att ge ledamöterna möjlighet att ständigt kunna bolla in nya förslag till arbetet i riksdagen kan rimligen inte vara ett problem, det borde vara en tillgång för demokratin i stället. Medborgare som träffar sin ledamot kan direkt se konsekvensen av mötet i riksdagens handlingar. Dagens modell där ledamoten skall lagra ett helt års inkommande förslag och idéer för att sedan under en kort intensiv period formulera från detta är inte ägnad att leda till hög kvalitet.
Att folkvalda i riksdagen inte har samma möjlighet att löpande under verksamhetsåret lägga förslag som de folkvalda i kommuner och landsting har menar vi är en för riksdagsarbetet hämmande inskränkning.
Rädslan för att riksdagsarbetet skulle bli svårstyrt eller att antalet motioner skulle öka kraftigt anser vi vara överdriven oro. Om det skulle vara så att inflödet ökar markant kan det lika väl vara av värde för demokratin i stället för ett problem. Att det skulle bli svårt att planera utskottsarbetet är även det överdrivet. Regeringens propositioner är det som i huvudsak styr när frågor behandlas och att ett fritt motionsskrivande självklart leder till att varje motion inte behandlas omedelbart är ju inte någon skillnad mot i dag.
Detta är en fråga som riksdagen förfogar över själv och innan en förändring görs bör naturligtvis rutiner utarbetas så att vi inte drabbas av hanteringsproblem. Målet bör dock vara att ta beslut under detta riksdagsår för att redan till riksdagsåret 2012/13 införa den helt fria motionsrätten för samtliga ledamöter.