Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad som anförs i motionen om en begränsning av inkomstgarantin för riksdagsledamöter.
Genom en rad beslut de senaste åren har villkoren för avgångna riksdagsledamöter skärpts och blivit mindre generösa. Det är bra, men villkoren är fortfarande alldeles för generösa. Om en avgående ledamot är femtio år och har suttit i riksdagen i minst sex år finns fortfarande en möjlighet att välja om man vill förvärvsarbeta eller inte fram till dess att allmän pensionsålder uppnås.
Det är emellertid inte bara riksdagen som har förmånliga villkor för förtroendevalda. På senare tid har de villkor som gäller för kommun- och landstingspolitiker och vilken effekt de får för hur man använder tiden efter förtroendeuppdraget uppmärksammats. Det faktum att förtroendevalda beslutsfattare kan välja om man vill arbeta eller inte efter att förtroendeuppdraget avslutats riskerar skada förtroendet för det politiska systemet.
Det är en viktig princip att människor som kan förvärvsarbeta ska göra så. I egenskap av lagstiftare har riksdagen uppställt detta principiella krav mot medborgarna. Inte minst av det skälet måste riksdagen nu tillämpa samma krav gentemot ledamöter.
Reglerna om den s.k. inkomstgarantin bör därför ses över med denna utgångspunkt. För riksdagsledamöter bör det, precis som för förvärvsanställda, finnas en möjlighet att under en begränsad period få omställningsstöd för att underlätta återgång till förvärvsarbetande eller företagande. Det är rimligt att en sådan översyn också samordnas med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.