Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en flytt av Sveriges ambassad från Syrien till Libanon.
Frågan om den svenska representationen i Nordafrika och Mellanöstern är av större vikt än någonsin i takt med den arabiska våren och de krav på demokrati, frihet och reformer som vi kunnat se under 2011. Sverige har genom sin utrikespolitik stora möjligheter att direkt och indirekt stötta denna demokratiseringsprocess, inte minst som medlem av den Europeiska unionen.
Sveriges ambassad i Libanon har varit föremål för diskussioner ett antal gånger och huvudförklaringen till nedläggningen 2001 var ekonomiska skäl. Utrikesförvaltningen har sedan dess inte haft ekonomiska möjligheter att prioritera en ambassad i Beirut. Med tanke på att det i dagsläget inte finns resurser och med tanke på utvecklingen i Syrien – ambassaden bevakar idag också Libanon – är en av flera lösningar att flytta ambassaden från Damaskus till Beirut.
Motiven till detta kan vara flera, men inte minst politiska. Sverige bör i första hand förlägga sin representation i länder där det är möjligt att verka och där det finns potential såväl politiskt som handelspolitiskt att verka och utveckla samarbete mellan Sverige och länderna i närområdet. Möjligheterna för ambassaden att verka i ett land med fler demokratiska inslag, press- och yttrandefrihet och att det faktiskt finns en aktiv opposition är också viktiga aspekter i denna bedömning. Under al-Assads regim har det blivit allt tuffare för ambassader att verka i landet. Detta bekräftades exempelvis genom regimens reaktion i samband med att ambassadörerna för USA och Frankrike besökte staden Hama, men också av det faktum att utländska journalister nekas inträde till Syrien. Av politiska skäl och med tanke på regimens behandling av det syriska folket skulle det också vara en viktig politisk signal från Sverige att ambassaden flyttas till Beirut och opererar därifrån. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.