Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda en förstärkt valfrihet när det gäller konsumentens möjlighet att välja tv-utbud som alternativ till ”kollektivanslutning” till kabelnät.
Kabelnäten för distribution av tv-sändningar innebär genom avtal med fastighetsägare ofta ett faktiskt monopol i fastighet eller fastighetsbestånd för hyreslägenheter eller bostadsrätter. Visserligen har den enskilde konsumenten möjlighet att använda inomhusantenn eller antenn på balkong alternativt parabol inom balkongområde, men för många konsumenter är den valfriheten en chimär, dels på grund av husets läge i förhållande till satelliter, dels på grund av till exempel det digitala marknätets otillräckliga sändarstyrka.
Dessutom ingår ofta kabelnätsavgiften som obligatorium i hyra, varför konsumenten dels inte har möjlighet att se den faktiska kostnaden, dels inte har någon möjlighet att avstå kostnaden. Inte heller finns det stora möjligheter att välja kanaler inom kabelnäten; ofta är de paketerade. Valfriheten att välja tv-distributör, tv-operatör eller programtjänst är därmed starkt begränsad. Samtidigt har grundlagen starka skrivningar om informationsfriheten (2 kap. 1 § RF). I betänkande 2010/11 KU22 diskuteras frågan och bland annat anförs det faktum att regeringen inför 2002 års grundlagsändringar anförde att kabel-tv-abonnenternas ställning är svag i förhållande till kabel-tv-företagen. Regeringen bedömde då att konsumenternas möjligheter skulle förstärkas på grund av den förmodade tekniska utvecklingen. Det gjordes dock förändringar på så vis att grundlagen ändrades och öppnades för inskränkningar i etableringsfriheten i syfte att se till att mottagarkretsen skulle tillförsäkras inflytande. Det har dock inte skett någon sådan lagstiftning.
Frågan har även behandlats senare. 2007 fick den så kallade AV-utredningen i uppdrag att bland annat analysera förslagen som Radio- och tv-lagsutredningen lagt fram i ett betänkande (SOU 2005:62). Den utredningen bedömde att det varken var möjligt eller lämpligt att med en lagstiftning skapa förutsättningar för konkurrens mellan olika leverantörer i kabel-tv-näten. AV-utredningen delade denna slutsats och menade att förutsättningarna för konkurrens hade förbättrats genom att hushållen hade fått ökade möjligheter att välja mellan olika distributionssätt för tv-sändningar och mellan olika leverantörer av programtjänster. Regeringen delade den bedömningen i proposition 2009/10:115 En ny radio- och tv-lag. Regeringen ansåg att det fanns anledning att fortsatt följa hur den snabba utvecklingen inom olika tv-plattformar påverkar hushållens valfrihet.
Utskottet noterade i sitt betänkande också det faktum att regeringen i propositionen Bättre elektroniska kommunikationer föreslog att det ska bli möjligt att besluta om att en operatör ska kunna förpliktas att mot marknadsmässig ersättning tillhandahålla en annan operatör gemensamt utnyttjande av ledningar i ett allmänt kommunikationsnät. Regeringen menade att det är svårt att överblicka konsekvenserna för konsumenterna men att det skulle kunna innebära en ökad valfrihet. Förändringarna började gälla 1 juli 2011. Regeringen anförde i samband med propositionen 2009/10:115 att den avsåg att ge Myndigheten för radio och tv i uppdrag att, i samråd med andra berörda myndigheter, följa den utvecklingen och vid behov lämna förslag till åtgärder. Jag anser att detta krav behöver förnyas. Detta bör ges regeringen tillkänna.