Motion till riksdagen
2011/12:Ju411
av Jimmie Åkesson m.fl. (SD)

Kriminalpolitisk partimotion


SD320

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa ett system där staten betalar ut utdömda skadestånd till brottsoffret efter att domen vunnit laga kraft och där staten därefter kräver in beloppet från gärningsmannen.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda i vilken grad brottsoffer får det utdömda skadeståndet utbetalt.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utöka stödet för vittnesskydd.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utöka säkerhetsrutinerna vid Sveriges Domstolar.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i brottsbalken införa livstidsstraff utan möjlighet till benådning, tidsbestämning eller oövervakad permission.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa straffskärpningar, framför allt gällande miniminivåerna, för våldsbrott.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagen med särskilda bestämmelser om unga bör reformeras för att endast inkludera personer som ännu inte fyllt 18 år.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ta bort åtalspreskription, påföljdspreskription och absolut preskription för grova våldsbrott.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka tilläggsstraffskalan vid flerfaldig brottslighet.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utdöma maxstraff när en person har begått tre eller fler våldsbrott, sexualbrott, narkotikabrott eller en kombination av dessa inom en sjuårsperiod.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort den automatiska frigivningen efter två tredjedelar av utdömt straff enligt 26 kap. 6 § brottsbalken för våldsbrott, sexualbrott samt narkotikabrott.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det vid grova våldsbrott av hänsynslös karaktär utfört av personer över 15 men under 18 år ska prövas om gärningsmannen ska dömas som vuxen samt att straffskalan ska tillämpas fullt ut utan straffrabatt om gärningsmannen döms till fängelse.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska bli obligatoriskt för domstolen att pröva frågan om utvisning vid brottmål där den tilltalade innehar medborgarskap i ett annat land än Sverige, eller är statslös.1

  14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det ska finnas synnerligen starka skäl för att utvisning inte ska utdömas vid prövning i domstol om en utlänning döms för ett brott som kan medföra utvisning.1

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utvisning ska vara obligatorisk och på livstid i de fall där en utlänning dömts för brott mot liv och hälsa, brott mot frihet och frid, sexualbrott, narkotikabrott, stöld, rån och andra tillgreppsbrott som mord, dråp, våldtäkt, misshandel, inbrott och annan jämförlig brottslighet, för bedrägeri kopplat till sociala förmåner samt för andra fall än ovanstående om det rör sig om upprepad brottslighet.1

  16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att domstolar i frågan om utvisning inte ska ta hänsyn till utlänningens levnadsomständigheter eller hur länge denne vistats i Sverige.1

  17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet på att det måste finnas synnerliga skäl för att kunna utvisa en kriminell utlänning som bott i Sverige i fem år eller mer.1

  18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet på att det måste finnas synnerliga skäl för att kunna utvisa en kriminell utlänning som har haft uppehållstillstånd i fyra år eller mer.1

  19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet på att det måste vara ett synnerligen grovt brott och finnas risk för allvarlig fara för allmän ordning och säkerhet för att domstolen ska besluta om utvisning i de fall den kriminelle utlänningen har flyktingstatus.1

  20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upprätta en databas där utvisningsdömdas foto, fingeravtryck och dna-prov lagras, mot vilka framtida immigranter som söker uppehållstillstånd eller medborgarskap ska kontrolleras, och att en person i detta register omedelbart ska frihetsberövas till dess att han eller hon är utvisad, vilket ska ske omgående.1

  21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upprätta avtal med andra länder för att möjliggöra att en utlänning som är dömd till fängelsestraff följt av utvisning kan avtjäna sitt straff i ett annat land.

  22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa ett offentligt register över dömda pedofiler med hög återfallsrisk.

  23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa ett offentligt register över flerfaldigt dömda våldtäktsmän.

  24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att kriminalisera en handling som syftar till att dölja en illegal invandrare från rättsväsendet eller hjälpa honom eller henne att undkomma, att undanröja bevis om den illegala invandraren eller på annat dylikt sätt motverka att rättsväsendet uppdagar var den illegala invandraren befinner sig.

  25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa rapporteringsplikt till polisen när en anställd vid en offentlig institution eller dess privata motsvarighet, påträffar en illegal invandrare i sin yrkesutövning som den anställde förstår eller borde ha förstått var illegal invandrare.

  26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbjuda tiggeri, eller verksamhet som till sin art kan anses vara tiggeri, lösdriveri eller dylikt för utländska medborgare.1

  27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att de utlänningar som ertappas med tiggeri eller dylikt omedelbart ska avvisas från landet med förbud att återvända.1

  28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att säkerställa att Sverige har kapacitet att vid behov återupprätta gränskontrollerna.

  29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en permanent skanningsstation vid Öresundsbron.2

  30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa utökade möjligheter för rättsväsendet att använda sig av brottsprovokation.

  31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att straffvärdet för när överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning får användas blir detsamma som för hemlig teleavlyssning, teleövervakning eller kameraövervakning.

  32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa elektronisk fotboja för frisläppta brottslingar.

1 Yrkandena 13–20, 26 och 27 hänvisade till SfU.

2 Yrkande 29 hänvisat till SkU.

Frihet förutsätter trygghet – sverigedemokratisk kriminalpolitik

Sverigedemokraternas kriminalpolitik präglas av en vilja att skapa trygghet i samhället. Det ska vara tryggt för barn att gå i skolan, för äldre att gå och handla i mataffären och för kvinnor att gå hem sent på kvällen. Trygghet är temat för vår kriminalpolitik. I ett perfekt samhälle finns det inga fängelser, ingen polis eller domstol. Verkligheten ser dock annorlunda ut. Vi ämnar göra samhället tryggt för laglydiga medborgare samtidigt som vi vill göra det otryggt för dem som sätter sig ovanför svenska lagar. I höstbudgeten för 2011/2012 satsar vi närmare två miljarder kronor utöver regeringens budget.

1 Trygghet för individen

I dagens Sverige vågar 10 % av alla unga kvinnor inte gå utanför dörren när det är mörkt på kvällen. Flera tusen nödsamtal till polisen föranleder inga åtgärder eftersom organisationen och kapaciteten inte mäktar med. Brottsoffer tvingas själva söka upp sin gärningsman för att utkräva det skadestånd som de har rätt till. Till detta ska läggas att antalet anmälningar för våldtäkt, misshandel och andra typer av våldsbrott har gått upp flera 100 % bara på en tioårsperiod. De som är utsatta för kriminalitet i Sverige blir utsatta på nytt då samhället inte mäktar med den brottsvåg som svept över Sverige.

1.1 Statlig garanti för skadestånd till brottsoffer

Det svenska systemet för utbetalning av skadestånd till brottsoffer måste förbättras omgående. I SOU 10:1 föreslås förändringar som ska göra det lättare för de gärningspersoner som vill betala sitt skadestånd till offret. Detta räcker dock inte. Idag kan en person som döms för ett brott också dömas till att betala skadestånd till brottsoffret. Problemet är att brottsoffret själv, med Kronofogdemyndighetens hjälp, måste kräva gärningsmannen på det utdömda beloppet. Om gärningsmannen inte betalar ska offret vända sig till sitt försäkringsbolag i ett försök att få ersättning. Fungerar inte detta ska brottsoffret själv ta kontakt med Brottsoffermyndigheten. Här ska offret skriftligen ansöka om att få det som kallas brottsskadeersättning, vilket kan skilja sig från det skadestånd personen i fråga blivit tilldömd.

Denna procedur, där offret återigen måste förklara sig och vädja till den person som åsamkat skadan att betala det utdömda skadeståndet, är en ytterligare förnedring och ett ifrågasättande av offret. Dessutom är denna process inte ens en garanti för att offret får den ersättning som en domstol en gång beslutat.

Sverigedemokraterna vill istället se ett system där staten betalar ut det utdömda skadeståndet till brottsoffret och därefter kräver in pengarna från gärningsmannen. Det skulle alltså innebära att offret efter att domen vunnit laga kraft får sitt skadestånd samtidigt som staten tar hand om vidare behandling och kontakt med gärningsmannen, som sig bör i en rättsstat. Dessa förändringar skulle minska frustrationen och det onödiga lidande som åsamkas ett offer på grund av dagens system för skadeståndsutbetalningar.

Istället kan ett offer fokusera på att läka de sår, fysiska och psykiska, som brottet medfört. Det borde ligga i samhällets intresse med detta förhållningssätt där staten tar ansvar i hela rättsprocessen, vilket vi menar skadeståndsutbetalningen är en del av

Det är också så att varken Domstolsverket, Kronofogdemyndigheten, försäkringsbolag eller Brottsoffermyndigheten kunde inkomma med statistik över hur många som inte fick ut sitt skadestånd eller bara delar av det. SOU 10:1 konstaterar också att det saknas statistik över hur vanligt det är med brottsskadestånd och hur vanligt det är att skadeståndsskyldiga vill betala sina brottsskadestånd. Uppgifter från Kronofogdemyndigheten enligt SOU visar att lite drygt 17 % av en grupp skadeståndsskyldiga under 2008 betalade utan att Kronofogdemyndigheten behövde vidta några verkställighetsåtgärder. Vad som här framgår är att det bör tillsättas en utredning för att avgöra i vilken utsträckning skadestånden verkligen betalas ut, hur stor del som betalas ut, samt annan relaterad statistik av intresse.

1.2 Vittnesskydd och ökad säkerhet i domstol

Även goda medborgare som sätter sig i vittnesbåset, med fara för eget liv, är idag extra utsatta. Rättsväsendet har inte förmått hantera den organiserade brottslighetens tentakler som sprider sig ända in i rättegångssalen. Vittnestrakasserier blir allt vanligare, ibland med våldsam utgång. Övergrepp i rättssak är ett mycket allvarligt brott då det inte bara riktar in sig mot individer utan utgör ett hot mot rättsstaten, och i slutändan det demokratiska statsskicket. Sverigedemokraterna vill se ett kraftigt utökat stöd till vittnesskyddet. Det handlar om polisskydd, hjälp med bostadsbyte och andra säkerhetsåtgärder. Även de juridiska ombuden har på senare år fått motta både hot, trakasserier och rena våldsdåd från kriminella nätverk. Även här prioriterar vi ett ökat skydd.

Utöver detta vill vi att säkerhetskontroller i domstol ska få genomföras i förebyggande syfte, utan att en konkret risk för allvarlig brottslighet behöver ha identifierats. Säkerhetskontroller ska därigenom kunna beslutas för en längre tid än vad som i dag är möjligt. Ett genomförande av förslaget innebär enligt SOU 2009:78 att domstolsentréer måste byggas om och utrustning såsom larmbågar med mera införskaffas. Betydligt fler ordningsvakter kommer också att behövas. Kostnaderna för detta finns finansierat i vårt budgetförslag.

2 Tuffa tag mot brottsligheten

Ett brottsoffer är man på livstid, det som en brottsutsatt råkat ut för får denne leva med resten av livet. När det gäller livstid för kriminella så existerar det i praktiken inte längre. Enligt gällande rättspraxis ger mord allt som oftast högst 18 års fängelse. Med två tredjedelars frigivning så sjunker straffet till 12 år. Detta kombineras oftast med frikostiga permissioner, vilket i teorin innebär att man kan vara ute efter ett par år. Svensk kriminalpolitik har plågats svårt av den socialistiska tanken om att varje brott är ett misslyckande från samhällets sida; åtgärderna blir då därefter. Fokus har ensidigt legat på att den kriminelle så snart som möjligt ska komma ut från fängelset för att bli en produktiv samhällsmedlem. Tanken i sig är behjärtansvärd, men det förutsätter att man inte tar hänsyn till brottsoffrets rätt till upprättelse och det faktum att onda gärningar ska ge konsekvenser. Vi sätter brottsoffersperspektivet i centrum och vi ser att straffet har ett moraliskt värde i sig.

2.1 Straffskärpningar och riktigt livstidsstraff

Sverigedemokraterna vill se kraftiga straffskärpningar för våldsbrott och det innefattar även en rejäl höjning av miniminivåerna eftersom svenska domstolar allt som oftast dömer i nedre delen av straffskalan. Svensk livstid innebär i praktiken 18 års fängelse enligt rättspraxis, med två tredjedelars frigivning 12 års fängelse. Sverigedemokraterna vill se införandet av verklig livstid där det även ska vara möjligt att utdöma livstid utan möjlighet till benådning. Riktiga livstidsstraff ska kunna utdömas för brott som idag enligt brottsbalken kan medföra livstidsstraff. Utöver detta ska riktiga livstidsstraff kunna utdömas för upprepad grov våldsbrottslighet av särskild hänsynslös och våldsam natur, till exempel för synnerligen grov misshandel eller grov våldtäkt eller en kombination av dylika grova våldsbrott.

Det är även så att lagen om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare måste reformeras. I Sverige idag blir en person myndig vid 18 års ålder, och i och med denna ålder ska han eller hon betraktas som fullt ansvarig för sina handlingar. Dock tar svensk lag ändå särskild hänsyn till personer som är över 18 år men under 21 år gamla. Detta förhållningssätt är orimligt eftersom de som är över 18 år är myndiga och därmed ansvariga för sina handlingar och därmed bör denna hänsyn upphöra.

2.2 Borttagande av preskriptionstid för grova brott

Preskription av brott motiveras av rättspolitiska, humanitära och praktiska skäl. Det är rimligt att mindre brott som begåtts för flera decennier sedan skrivs av. Däremot har det på senare tid uppkommit helt orimliga situationer där exempelvis en hivsmittad våldtäktsman som är misstänkt för över 100 våldtäkter kan undgå straffansvar genom att hålla sig borta tillräckligt länge. Det finns många andra exempel på där rättvisan inte får ha sin gilla gång. Sverigedemokraterna vill se ett avskaffande av preskriptionstiden för grova våldsbrott med motivering att det allmänna ska kunna garantera rättstrygghet för dem som blir utsatta för allvarlig brottslighet.

2.3 Åtgärder vid flerfaldig brottslighet

I dagens Sverige finns det generösa rabattsystem för den som lever en kriminell livsstil. Det handlar om en så kallad mängdrabatt som grundar sig i att ju fler brott en person begår desto mindre påföljd på varje efterkommande brott. Vid flerfaldig brottslighet gäller enligt 26 kap. 2 § BrB en särskild straffskala.

Utgångspunkten för den gemensamma straffskalan är det svåraste av de högsta straff som kan följa på brotten. Med ett visst tillägg utgör det straffskalans maximum. Tillägget är som minst ett år och som mest fyra år beroende på hur allvarlig brottsligheten är. Vi anser att strafftillägget bör utökas. Det bör undersökas om brott under punkt ett i 26 kap. 2 § BrB istället ska ha ett minimitillägg på sex månader och ett maxtillägg på två år, under punkt två ett minimitillägg på ett år och ett maxtillägg på fyra år, och under punkt tre ett minimitillägg på två år och ett maxtillägg på åtta år. Genom att införa minimitillägg försäkras det att gärningsmannen som uppenbarligen begått flera brott alltid ådrar sig ett ordentligt förlängt straff, vilket bör vara naturligt, och med utökat maxtillägg ges samhället möjligheten att i straffet mycket tydligare ta med det faktum att en person begått flera brott, vilket borde göra mer utslag för straffvärdet än vad det gör idag.

Sverigedemokraterna vill vidare att principen ”tredje gången gillt” bör gälla. Om en person exempelvis för tredje gången begår ett våldsbrott, sexualbrott eller narkotikabrott i någon form, eller en kombination av dessa, bör gärningsmannen per automatik dömas till lagens maxstraff för det brott som har det högsta maxstraffet plus det maxtillägg som ges vid flerfaldig brottslighet.

Endast de brott som tidigare genererat en dom med fängelse (oavsett om fängelsetiden avtjänas villkorligt eller på anstalt) ska vara förenat med ”tredje gången gillt”-principen samt endast för våldsbrott, sexualbrott samt narkotikabrott. Dessutom ska endast brott utförda inom en sjuårsperiod räknas.

2.4 Två tredjedelsfrigivning

Sverige nyttjar sig av två tredjedels frigivning, vilket innebär att den kriminelle automatiskt blir villkorligt frigiven efter att två tredjedelar av straffet avtjänats på anstalt. Detta skapar en stor diskrepans mellan det allmänna rättsmedvetandet och den lagstiftning som finns. För att öka förståelsen för svensk lagstiftning och för att försvåra för en kriminell livsstil vill Sverigedemokraterna samtidigt avskaffa den automatiska två tredjedels frigivningen för våldsbrott och narkotikabrott.

2.5 Möjlighet att döma unga lagöverträdare som vuxna

Idag begås tyvärr många oerhört grova och hänsynslösa vålds- och sexualbrott av gärningsmän som är under 18 år gamla. Dagens system ger emellertid dessa gärningsmän väldigt stor rabatt på straffet på grund av deras i lagens mening låga ålder. Vi anser att grova, hänsynslösa, utdragna och sadistiska brott inte alltid kan eller bör ursäktas med personens ålder. Är någon kapabel att begå fruktansvärda våldsamma brott är personen även kapabel att ta konsekvenserna av sitt handlande. Vi anser att personer under 18 år men över 15 år, för vålds- och sexualbrott av grov och hänsynslös karaktär, ska kunna prövas om de ska behandlas som vuxna. Döms gärningsmannen som vuxen till fängelse ska straffskalan tillämpas fullt ut utan straffrabatt.

2.6 Utvisa kriminella utlänningar

Sverigedemokraterna anser inte att det är rimligt att en utlänning som begått en våldtäkt, ett mord eller något annat grovt våldsbrott ska belönas med uppehållstillstånd och på sikt svenskt medborgarskap. Tyvärr är det dock så att utlänningar i Sverige idag ändå får stanna i landet trots att de begått grova brott såsom mord, dråp, misshandel och våldtäkt. En utlänning ska inte få förmånen att stanna i Sverige om personen i fråga inte kan eller vill respektera våra lagar och regler. Det bör därför vara obligatoriskt att alltid pröva frågan om utvisning när en utlänning begått ett brott i Sverige. Vi anser vidare att endast om det föreligger synnerligen starka skäl ska en utlänning, som blivit dömd för ett brott som kan leda till utvisning, kunna undgå att utvisas.

Dock ska utvisning vara obligatorisk och på livstid för våldsbrott, sexualbrott, narkotikabrott, rån, stöld och tillgreppsbrott. Om det rör sig om annan brottslighet än ovannämnda områden ska utvisning på livstid vara obligatorisk om det rör sig om en återupprepning av brottslighet. Även bedrägeri kopplat till sociala förmåner ska vara förknippat med utvisning. Svensk domstol bör vidare inte ta hänsyn till utlänningens levnadsomständigheter eller hur länge utlänningen vistats i Sverige när frågan om utvisning behandlas.

Ej heller ska en utlänning som begått brott i Sverige få stanna bara för att denne bott i Sverige i fem år, för att denne haft uppehållstillstånd i fyra år eller för att personen i fråga har flyktingstatus. Har en utlänning begått ett brott som är förknippat med utvisning har han eller hon tydligt visat att han eller hon inte har här att göra och den hänsyn som lagen i dagsläget menar att man ska ta enligt utlänningslagen 8:11 sista stycket och 8:12 bör utgå.

För att kunna kontrollera att utvisningsdömda inte under annan identitet på nytt försöker komma in i landet och få upphållstillstånd och på sikt medborgarskap, ska foto, fingeravtryck och dna-prov tas och lagras i minst 80 år, och alla nya immigranter ska kontrolleras emot detta register. Återfinns en person i detta register ska denne omedelbart frihetsberövas till dess att han är utvisad, vilket ska ske omgående

När en utlänning blir dömd till fängelse med efterföljande utvisning ska Sverige sträva efter att få den dömde utlänningen att avtjäna straffet i sitt hemland eller i annat anvisat land. Sverige ska därmed sträva efter att upprätta avtal med andra länder för att möjliggöra detta.

2.7 Pedofilregister

Till skydd för medborgarna bör ett offentligt register över dömda pedofiler som bedöms ha hög återfallsrisk samt flerfaldigt dömda våldtäktsmän inrättas.

Det finns flera exempel på länder med liknande register till exempel USA, Kanada, och England. I dessa länder har man insett värdet av att värna om de laglydiga medborgarnas rätt till trygghet och frihet. Vi anser att nolltolerans mot den eskalerande sexualbrottsvågen i Sverige är av största vikt för att skydda våra barn och kvinnor, de som är mest utsatta för denna typ av brottslighet.

Ett register har även en preventiv verkan i det att barnfamiljer kan välja att inte bosätta sig i ett område där en dömd sexualbrottsling bor. Dessutom kommer den dömda brottslingen känna att det finns en kontrollfunktion, något som har en avhållande effekt.

2.8 Kriminalisera hjälp till illegala invandrare

Illegala invandrare, det vill säga de som ej fått uppehållstillstånd, de som avvisats eller utvisats, undanhåller sig från de svenska lagarna och svensk rättsskipning. De är med andra ord brottslingar. Att ge illegala invandrare vård är idag tyvärr lagligt. Även de som går ett steg längre och gömmer flyktingar som inte fått uppehållstillstånd håller sig inom lagen så länge de inte gör det för egen vinning.

Det är orimligt att det är lagligt att hjälpa brottslingar. Vi vill därmed göra det olagligt att gömma, hjälpa eller på andra sätt underlätta för illegala invandrare att hålla sig undan från den svenska rättsskipningen på liknande sätt som anges i 17 kap. 11 § BrB, om skyddande av brottsling.

På samma sätt bör det bli obligatoriskt för anställda vid alla offentliga institutioner, både på lokal och nationell nivå samt deras privata motsvarigheter, såsom skola, sjukvård, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten med mera, att till polisen rapportera in uppgifter om de träffar på en illegal invandrare som de förstår eller borde ha förstått var en illegal invandrare.

2.9 Förbjud tiggeri

Ett allt vanligare, men också otrevligt, inslag i gatubilden i Sverige, är de utländska tiggare som man ser besvära förbipasserande. En majoritet av dessa kommer från de nyare EU-länderna som Rumänien och Bulgarien, enligt Aftonbladet (2010-05-21).

Det är inte förbjudet att tigga på gatan i Sverige men polisen använder sig av en paragraf i utlänningslagen för att avvisa personer som kommer hit och tigger. Den bestämmelse som polisen hänvisade till återfinns i 8 kap. 2 § utlänningslagen som tillåter avvisning av utlänningar om det kan antas att han eller hon under vistelsen i Sverige inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt.

Det är positivt att polisen hittills har använt sig av denna lag för att avvisa dessa personer, men JO inkom den 28 juni 2011 med kritik mot polisen för att de avvisat 26 rumäner med motiveringen att de ägnat sig åt just tiggeri och dagdriveri. JO menade att bestämmelsen inte kan tolkas så som polismyndigheten gjort och att den inte ska tillämpas då vare sig tiggeri eller dagdriveri är otillåtet enligt svensk lag.

Vi anser att tiggeri inte är något som samhället bör ha något intresse av att ha kvar eller tillåta. Dels förstör det gatubilden och besvärar hederliga medborgare, dels handlar det alltså allt som oftast om yrkestiggare som reser runt i Sverige och Europa och har detta som sin huvudsakliga försörjning.

Det bör göras en åtskillnad mellan den sortens tiggeri som har beskrivits ovan, den som ökat på senare tid och utgörs av hitresta utlänningar, yrkestiggare och dylikt, jämfört med det tiggeri som eventuellt utförs då och då av svenskar som till exempel har alkoholproblem eller dylikt. Vi anser att samhället ska ta hand om sina egna medborgare som inte kan anses vara yrkestiggare. Det finns ingen som helst anledning att acceptera denna verksamhet, och därmed vill vi införa ett uttryckligt förbud för utlänningar att bedriva tiggeri eller verksamhet som till sin art kan anses vara tiggeri eller närliggande.

Utlänningar som ertappas för tiggeri eller närliggande ska omedelbart avvisas från landet med förbud att återvända.

2.10 Fotboja vid frisläppande allvarliga brott

Enligt SCB:s siffror från 2005, vilka är de senaste de har för återfall i brott, återföll 24 % av de personer som lagfördes år 2005 för nytt brott inom ett år och 39 % inom tre år. Sett i ett tioårsperspektiv har återfallen ökat inom samtliga åldersgrupper. De högsta återfallsandelarna återfinns i nämnd ordning bland dem som dömts till sluten ungdomsvård (79 %), överlämnande till vård inom socialtjänsten (62 %), skyddstillsyn (59 %) eller fängelse (56 %) som huvudpåföljd.

Statistiken visar att risken för återfall ökar med de lagförda personernas tidigare brottsbelastning. Det är ett mönster som kan observeras över en längre tidsperiod. Med tidigare brottsbelastning avses här antalet lagföringar under en tioårsperiod före ingångslagföringen.

Bland de lagförda som lagförts vid 1–2 tidigare tillfällen återföll 41 % inom tre år, medan återfallen bland de med stor brottsbelastning (minst tio tidigare lagföringar) uppgick till 90 % efter tre år.

Denna statistik visar behovet av att tydligare agera mot att frisläppta återfaller i brott. Även alltså för förstagångsförbrytare är andelen som återfaller hög – nästan hälften.

Med anledning av detta anser vi att man för våldsbrottslingar, sexualbrottslingar samt narkotikabrottslingar, åtminstone vid grova sådana brott, vid frisläppandet ska förse dem med elektronisk fotboja under en period efter frisläppandet som ska stå i proportion till hur länge de suttit i fängelse. De ska ha full frihet efter avtjänat straff men måste på detta sätt i högre utsträckning bevisa för samhället att de kan och kommer att sköta sig.

En brottsling som begått något av ovanstående brott och som suttit i fängelse eller ungdomsvård i fyra år bör exempelvis bära sådan elektronisk fotboja i ett år därefter. En person som suttit åtta år bör ha en längre period med fotboja, exempelvis två år.

På så sätt kan man uppnå en dämpande effekt på den frisläppte samtidigt som det blir lättare att utreda brott om personen med fotboja faktiskt återfaller i brott.

3 Brottsbekämpande myndigheter

Tuffa tag mot brottsligheten kräver mer resurser till våra brottsbekämpande myndigheter. Längre straff och fler gripna och dömda leder till större påfrestningar för våra rättsvårdande myndigheter. Vi har i vår höstbudget för 2011/2012 avsatt medel för att täcka upp för den påfrestning som det kan utgöra. Samtidigt tar vi också hänsyn till att en kraftigt minskad invandring kommer leda till en märkbar skillnad i antalet brott då utlänningar från vissa regioner i världen är kraftigt överrepresenterade i den brottslighet som vi vill stävja.

3.1 Återinför gränskontroller och permanenta skanningsstationer

Den ökade globaliseringen i världen innefattar även en ökad rörlighet av kriminella nätverk. Lägg därtill det faktum att Sveriges gränser numera står närmast oskyddade i och med tillträdet till EU. Tullen har förlorat en del av sina befogenheter och passkontroller är numera förbjudet mellan Schengenländer. I detta klimat frodas trafficking, människosmuggling, narkotika- och vapensmuggling samt kriminella individer som kan röra sig fritt inom detta område. Det är viktigt att tullen ges de verktyg de behöver för att kunna möta detta tryck. Eftersom EU förbjuder tullen att utföra en väsentlig del av dess arbete är det på lång sikt vår ambition att återvinna vår nationella suveränitet på detta område. På kortare sikt vill vi se en möjlighet för Sverige att införa temporära gränskontroller när det bedöms behövas.

Vi har även anslagit resurser för tullen i syfte att bland annat köpa in flera skanningsstationer som är ett viktigt verktyg för att på ett snabbt och effektivt sätt undersöka lastbilar och privatbilar med hjälp av avancerad röntgenteknik.

Tullverket har idag två mobila skannrar i drift som kan sättas in i hamnar, vid broar och andra vältrafikerade genomfartsleder vid den svenska gränsen. Denna utrustning har kapacitet att röntga innehållet i större lastbilar och personfordon. Skanningen går till på så sätt att bilar som blivit utvalda av Tullverket blir skannade och det skapas en digital bild som sedan analyseras av experter på plats. Om misstanke om brott uppstår så genomförs sedan en fysisk kontroll som kan ta allt från ett par timmar till flera dagar. Det säger sig självt att dessa skannrar sparar enormt mycket tid och är ett allt viktigare redskap för tullen. De två som nu är i drift köptes in 2004, och det finns också ett framtida behov av att uppgradera utrustningen. Detta är ett mycket viktigt verktyg i tullens jakt på smuggelvaror, narkotikasmuggling och människosmuggling. Tyvärr finns det alldeles för få mobila skannrar och ingen stationär skanner överhuvudtaget.

En stationär skanner fungerar precis på samma sätt som en mobil skanner förutom att den inte går att transportera till annan ort. Detta vägs då upp av priset då en stationär skanner är hälften så dyr som en mobil skanner. Våra nordiska grannländer använder sig redan av dessa stationära skannrar och det är dags för Sverige att också införa detta system. Dessa verktyg blir alltmer viktiga och de är betydligt mindre ingripande än en fysisk kontroll då någon sådan inte görs om skanningen inte ger några misstänkta utslag. Vi vill införa en permanent skanner vid Öresundsbron.

3.2 Brottsprovokation

Brottsprovokation är ett verktyg som många poliser världen över använder sig av för att komma åt brottslighet som annars är svår att beivra effektivt. I Sverige är det dock förbjudet för polisen att använda sig av detta verktyg. Förbudet mot brottsprovokation grundar sig inte i någon vedertagen praxis eller finns i kodifierad form, utan det handlar om olika rättsprinciper. Den övervägande är principen om att polisen aldrig får provocera eller i annat fall förmå någon att inleda en brottslig aktivitet. Detta anges ibland följa redan av principen att polisen aldrig får begå en kriminaliserad handling för att kunna efterforska eller avslöja brott.

Sverigedemokraterna anser att brottsprovokation bör vara tillåtet idag när det rör sig om grov organiserad brottslighet samt olika typer av sexualbrott såsom trafficking samt barnporr där grooming är ett brott som är särskilt svåråtkomligt idag. Det rör sig alltså inte om att tillåta brottsprovokation när det gäller handlingar med mindre straffvärde såsom snatteri, stöld (vanlig), misshandel eller liknande. Undantag bör dock ske om det rör sig om mängdbrottslighet som sker under organiserad form eller om det är särskilt påkallat där samhällsintresset spelar en viktig roll, exempelvis tobaks- och alkoholförsäljning till minderåriga.

3.3 Överskottsinformation vid rumsavlyssning

Vid användning av hemliga tvångsmedel kan det framkomma andra typer av brott än de som avlyssningen inte var avsedd för. Detta kallas överskottsinformation och som systemet ser ut idag får denna information inte alltid användas. Exempelvis får inte information som framkommit vid hemlig rumsavlyssning, till exempel våldtäkt mot barn, människohandel eller rån, användas för inledande av förundersökning eller vidare utredning av brottet. Detta är inte tillåtet på grund av de rekvisit som lagen ställer upp.

Reglerna för överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning är striktare än de som gäller för hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning eller hemlig kameraövervakning där det endast krävs att det är föreskrivet fängelse i ett år eller mer för att överskottsinformationen ska få användas.

Vi vill sänka gränsen för när överskottsinformation vid hemlig rumsavlyssning får användas så att den blir detsamma som för hemlig teleavlyssning, hemlig teleövervakning eller hemlig kameraövervakning. På så sätt ges rättsväsendet större möjligheter att bekämpa brottslighet.

Stockholm den 4 oktober 2011

Jimmie Åkesson (SD)

Kent Ekeroth (SD)

Thoralf Alfsson (SD)

Erik Almqvist (SD)

Josef Fransson (SD)

Carina Herrstedt (SD)

Lars Isovaara (SD)

Mikael Jansson (SD)

Richard Jomshof (SD)

Mattias Karlsson (SD)

Julia Kronlid (SD)

David Lång (SD)

Per Ramhorn (SD)

Margareta Sandstedt (SD)

Johnny Skalin (SD)

Sven-Olof Sällström (SD)

Björn Söder (SD)

Tony Wiklander (SD)

Jonas Åkerlund (SD)