Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta en gendarmeriorganisation.
Sverige har ända sedan de tragiska händelserna i Ådalen 1931 i praktiken haft ett förbud mot att använda militära enheter i inrikes säkerhetsfrågor. Detta är inte helt oproblematiskt. Över tid har det visat sig att det understundom uppstår situationer där den vanliga polisens kapacitet inte riktigt räcker till, vilket man bland annat har försökt åtgärda genom inrättandet av en särskild insatsstyrka för situationer som kräver tyngre beväpning.
Det finns också andra problem kopplade till detta, som till exempel att militär trupp inte utan problem kan användas i understödsfunktioner till den normala verksamheten (till exempel räddningsuppdrag) i det fall sådant skulle behövas.
Parallellt med detta har också förts en debatt om vilken ställning som den vanliga polisen skulle ha i händelse av krig eller krigsfara. Frågan om polisen i en sådan situation skall agera som kombattanter (dvs. delta i strider) har hittills besvarats med att polisen i stället skall ägna sig åt att upprätthålla den allmänna ordningen även om det är i samverkan med en angripare.
Båda de ovan beskrivna situationerna är otillfredsställande. Det finns därför enligt vår mening ett behov av någon form av utökad militärpolisorganisation med uppgifter utöver dem som den vanliga ordningspolisen normalt hanterar. Dessa uppgifter skulle kunna handla om att ge understöd till ordningspolisen vid svårare ordningsstörningar och göra ingripanden som kräver tyngre utrustning och en annan taktik än vad polisen normalt använder sig av. Ett sådant gendarmeri, för att använda det begrepp som normalt använts för sådana enheter i Europa, existerar redan i exempelvis Italien (Carabinieri), Portugal (Guarda Nacional Republicana) och Frankrike (Gendarmerie Nationale). Förutom de redan nämnda uppgifterna har gendarmeriet i dessa länder i flera fall också bevakningsuppgifter vid militära installationer och offentliga byggnader, vilket vid ett införande i Sverige skulle betyda att det inte längre skulle finnas ett behov av inhyrda civila väktare för sådana uppgifter. Dessutom skulle ett gendarmeri med kombattantstatus öppna en dörr för att lösa de problem som kan tänkas uppstå i gränslandet mellan militära och polisiära frågor.
Vi föreslår därför att det skapas förutsättningar för ett inrättande av en gendarmeriorganisation i Sverige.