Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en handlingsplan mot hatbrott, nära kopplad till andra handlingsplaner som finns på områden t.ex. hedersrelaterat våld, våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor, och om att vikten av det förebyggande arbetet och kopplingen mellan de olika brottsformerna ska poängteras i en sådan handlingsplan.
Under den senaste tioårsperioden har antalet anmälningar om hatbrott mot hbt-personer ökat. Mellan åren 2002 och 2006 ökade hatbrotten mot homosexuella med 70 procent. Delvis kan detta förklaras av en metodförändring när det gäller mätningen, men även efter år 2004 då denna metodförändring skedde har antalet hatbrott med homofobiska motiv fortsatt att öka. De brott som är vanligast förekommande är våldsbrott, ofredande och ärekränkning, medan diskriminering och hets mot folkgrupp numerärt inte är så stora.
Rikspolisstyrelsen har tidigare haft ett uppdrag, i regleringsbrevet, att prioritera kampen mot hatbrotten. Sedan några år har denna prioritering försvunnit.
2009 fick Rikspolisstyrelsen istället i uppdrag att genomföra insatser för att uppmärksamma brott i nära relationer. I årets budgetproposition har regeringen beslutat att ge Rikspolisstyrelsen i uppdrag att genomföra en ny informationskampanj avseende brott i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. För uppdraget har regeringen beviljat 14 miljoner kronor.
Det saknas nu ett helhetsgrepp kring arbetet mot hatbrott. I många fall är det svårt att skilja mellan hatbrott, hedersrelaterat våld och våld i nära relationer, till exempel. Detta kan till exempel vara fallet när en person utsätts för våld eller hot om våld från sin ursprungsfamilj, för att personen är homosexuell. Är detta ett hatbrott, ett hedersrelaterat brott eller är det fråga om våld i en nära relation? Denna koppling har bland annat RFSL påpekat vid upprepade tillfällen. Av detta skäl är insatserna som måste göras för att komma tillrätta med de olika former av våld och andra hatbrott som drabbar hbt-personer svåra att skilja från varandra. Detta måste också få följder för regeringens insatser och prioriteringar på området.
Många hbt-personer har förutom våld i sin parrelation också varit utsatta för hatbrott antingen i skolan under uppväxten, i unga år ute i krogsvängen, av grannar när de varit sambos eller på arbetsplatsen. Hbt-personer har med andra ord många gånger flera erfarenheter av våld inom en eller flera av dessa områden och det går därför inte att särskilja åtgärderna. Regeringens satsning mot våld i nära relationer är viktig, men hbt-personers utsatthet måste prioriteras tydligare i de satsningar som görs och hatbrott, hedersrelaterade brott, samt brott i nära relationer måste ses i ett sammanhang.
Ett annat problem som har framkommit är bristen på förebyggande arbete. Det saknas en strategi för att förebygga att brotten sker. En nationell strategi mot hatbrott bör därför komma till stånd. Områdena hatbrott, hedersrelaterat våld och våld i nära relationer bör ingå och inriktningen bör vara tydligt förebyggande.