Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur polishundar med specialkompetens kan vara tillgängliga för polisen över hela landet.
Inom svensk polis har man allt sedan 1994 haft specialutbildade hundar som sedan 2003 kallas kriminalsökhundar (liksökhundar). En kriminalsökhund är utbildad att finna humana döda kroppar, kroppsdelar och kroppsvätskor. Kroppsvätskor betyder vätskor från humana kroppar, såsom likvätskor, blod och sperma. Gällande vätskor finner hundarna sperma från levande. Blodet behöver inte vara från död människa i grova brottmål utan även från levande, där brottet inte behöver ha lett till dödlig utgång. Detta gäller till exempel misshandelsbrott, rån eller liknande. Kompetensen att finna sperma kan i många fall vara avgörande för att till exempel finna sexualbrottslingar.
Dna-tekniken har bidragit till att dessa hundar har haft och kan ha avgörande betydelse för en utredning och därmed rättssäkerheten. Att i brandrester finna kvarlevor från innebränd är enormt tidsbesparande för kriminaltekniker. Hundarnas kompetens sparar också lidande för anhöriga i olika ärenden.
Svensk polis lever dock i ett dilemma. Hundarna är kostsamma verktyg att utbilda och även att vidmakthålla deras höga standard. Därför finns i Sverige idag endast 12 sådana hundar fördelat på 7 myndigheter.
När en myndighet som inte har den här kompetensen behöver en sådan hund måste de begära förstärkning från en myndighet där hunden finns. Detta innebär i förlängningen att den lokala myndigheten utan kompetensen tänker till om det är försvarbart kostnadsmässigt att begära förstärkningen. Den tar även hänsyn till tidsaspekter för en eventuell insats med sådan hund.
I vissa fall får den lokala myndigheten förutom merkostnader såsom transport, eventuell övernattning och övertid, även betala timkostnaden för den förstärkande personalen.
Detta innebär att specialkompetensen inte nyttjas alls eller inte nyttjas till fullo, vilket i sin tur kan strida mot såväl rättssäkerheten som bättre vetande.
En polishund med specialkompetens borde vara en nationell resurs såsom våra helikoptrar, mordkommission, insatsstyrka med mera. Behövs resursen, som finns, ska den rekvireras utan funderingar på tid och pengar. Hundarna med sina förare skulle även fortfarande kunna vara lokalt knutna. Endast vid förstärkning bör de vara nationell resurs och bekostas av nationella medel.
Jag föreslår att riksdagen till regeringen uttalar som sin mening att regeringen bör agera i enlighet med denna motions innehåll och utreda hur polishundar med specialkompetens ska bli tillgängliga för polisen över hela landet.