Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i ett lämpligt sammanhang se över möjligheterna att införa maxtider för behandling av överklaganden inom förvaltningsrätten.
Förvaltningsrättens och Högsta förvaltningsdomstolens roll är att avgöra tvister som uppkommit mellan enskilda medborgare och myndigheter. Genom dessa instanser kan människor därmed överklaga beslut som fattas av myndigheter, exempelvis Försäkringskassan eller Skatteverket, eller i den berörda kommunen i till exempel socialtjänstfrågor, planfrågor, miljöärenden. Det är en självklarhet att enskilda medborgare skall ha rätt att överklaga beslut som de anser vara felaktigt fattade av en myndighet. Det är en av grundbultarna i ett demokratiskt samhälle.
Problemen som uppstår inom förvaltningsrätterna och Högsta förvaltningsdomstolen är tiden som det tar för varje fall att behandlas. Det finns exempel på överklaganden som har tagit år att behandla innan något utslag förkunnats. Ofta skall överklagan kompletteras med intyg och styrkande uppgifter vilket givetvis är nödvändigt för en seriös prövning men som samtidigt förhalar processen ytterligare. Med så långa handläggningstider äventyras rättsäkerheten. Då väl ett överklagande avgörs kan detta sedan länge vara inaktuellt eller utagerat. Det är inte rimligt i ett välutvecklat samhälle med hög rättsäkerhet. Syftet med att bilda de tolv förvaltningsrätter som i dag finns runt om i Sverige var att vänte- och handläggningstiderna skulle minska. I exemplet Karlstad har resultatet dock varit det motsatta. Den långsamma handläggningstiden föranledde JO (Justitieombudsmannen) att i april 2011 pricka Förvaltningsrätten i Karlstad då man på ett år bara lyckats få ned den genomsnittliga handläggningstiden till nio–tio månader.
I juni 2011 fick även Förvaltningsrätten i Stockholm kritik av JO på grund av en överklagan som tagit närmare ett år att besluta om. Det är inte rimligt att ett beslut baserat på en överklagan skall ta över ett år att avgöra. Att införa så kallade maxtider inom förvaltningsrätterna för behandling av överklaganden är därför ett sätt att minska handläggningstiderna och öka rättsäkerheten. Genom att det blir tydligt reglerat via maxtider gällande hur lång tid en överklagan får hanteras torde det skapa mindre krångel och byråkrati samt större effektivitet i handläggningsarbetet.
Ovanstående exempel ifrån Karlstad och Stockholm visar på att det finns behov av en översyn rörande bland annat förvaltningsrätternas handläggningstider för att behandla överklaganden ifrån enskilda medborgare. Syftet med översynen bör vara att se över möjligheterna till att införa rimliga maxtider för när en överklagan skall vara färdigbehandlad.
Regeringen bör därför i lämpligt sammanhang se över möjligheterna att införa någon form av riktlinjer för maximala handläggningstider i normalfallet.