Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett tydliggörande av regelverket för beredskapspolisen.
Beredskapspolisen har funnits i många år och kommer ursprungligen från de ordningsgrupper som fanns under andra världskriget och har till uppgift att delta i polisverksamhet som har anknytning till befolkningsskydd och räddningstjänst. De får även tas i anspråk för andra lämpliga polisuppgifter. Beredskapspolisen kan kallas in då samhället utsätts för särskilt svåra och påfrestande situationer ur ordnings- och säkerhetssynpunkt.
Polishögskolan ansvarar för beredskapspolisens grundutbildning och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap står för finansieringen. Krisberedskapsmyndigheten har utrett frågan om beredskapspolisen och presenterar tre vägar att gå. Det första alternativet innebär att användningen av beredskapspolisen breddas. Det andra alternativet innebär att reglerna förblir oförändrade och alternativ tre att de endast kan användas vid höjd beredskap vilket i förlängningen skulle leda till att beredskapspolisen avskaffas.
Eftersom beredskapspolisen fortfarande används endast i liten omfattning har intresset för verksamheten minskat. I en rapport till Rikspolisstyrelsen från juni 2010 föreslås därför att beredskapspolisen ska läggas ned. Rapporten konstaterar att beredskapspolisen bara använts två gånger under de 25 år organisationen funnits. Beredskapspolisen är en värdefull resurs i samhället som borde utnyttjas betydligt bättre och vid fler situationer än idag. Den borde exempelvis kunna användas till bevakning vid demonstrationer eller stora publika evenemang. Den ordinarie polisens resurser kan därmed frigöras för exempelvis brottsbekämpning.
I syfte att använda beredskapspolisen vid fler situationer än i dagsläget, och därmed använda resurserna mer effektivt, behöver det ske ett förtydligande av vad beredskapspolisen ska kunna göra och när det kan vara lämpligt. Det regelverk som styr beredskapspolisens verksamhet behöver därför ses över.