Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett tydligare regelverk för polisens arbetsmetoder.
Polisen ska givetvis agera korrekt och rättssäkert och den enskildes integritet ska särskilt beaktas. Samtidigt behöver polisen, i takt med att kriminaliteten förändras, nya verktyg. Detta gäller inte minst den grova organiserade brottsligheten.
En särskild metod för att skaffa bevisning om brott är så kallad provokation. I andra länder, jämförbara med Sverige, har polisen uttryckliga befogenheter att företa provokativa åtgärder som, om sådana befogenheter inte funnits, hade utgjort brott. Det kan till exempel handla om att polisen aktivt får en brottsmisstänkt person att begå brott som visar på att han eller hon har begått eller håller på att begå ett annat, mer allvarligt brott.
I Sverige har brottsbekämpande myndigheter inte någon reglering i lag när det gäller i vilken utsträckning provokation får användas som ett arbetsredskap. Viss provokation anses allmänt vara tillåten medan annan inte är det. Det blir svårt att i varje enskilt fall avgöra var gränsen går mellan det tillåtna och det otillåtna. Därför anser jag att en översyn av reglerna för brottsprovokation är nödvändig, och denna bör resultera i tydliga gränsdragningar.
I Sverige saknas även tydliga lagregleringar i fråga om hur infiltrationsoperationer ska gå till. Det är därför inte alltid tydligt vad en polisman som har infiltrerat en kriminell grupp får göra i samband med detta. I flera andra länder finns detta reglerat i lag. En sådan reglering vore önskvärd även i Sverige. Polismetodutredningen har lämnat sitt slutbetänkande som har remitterats. Jag vill understryka vikten av att beredningen utmynnar i ett regelverk som tydligare möjliggör ett effektivare polisarbete.