Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att undersöka möjligheterna att införa s.k. bekymringssamtal.
Enligt företrädare för Unga Kris (Kriminellas Revansch i Samhället) som arbetar med att hjälpa unga ur brottslighet är det för unga förbrytare särskilt viktigt att markeringar från samhället är både tidiga och tydliga.
En ung person som begår ett brott är som mest mottaglig för en förändring direkt efter att brottet begåtts. Dagens långa handläggningstider gör att samhället ofta missar den chansen. I stället hinner unga ibland begå nya brott under handläggningstiden av ett tidigare brott. Många brott som begås av unga är ofta mindre omfattande samt svårbevisade, vilket leder till att åtal sällan väcks.
Ett stort problem är att kommunikationen ofta brister mellan de olika myndigheter som borde vara inblandade i att hjälpa unga som begår brott. Denna problematik blev väldigt aktuell i och med Karlskrona kommuns internutredning av det uppmärksammade Rödebymålet. Socialförvaltningen i Karlskrona hade i det fallet enbart kännedom om en av de fem polisanmälningar som gjorts av familjen som trakasserades av ett ungdomsgäng.
En lösning på problemet är så kallade bekymringssamtal. Bekymringssamtalen är en metod som tagits fram av polis och myndigheter i Norge och som används i flera svenska kommuner.
Bekymringssamtal innebär att en ungdom som misstänks för ett brott eller som är med i gängbildningar som misstänks vara inblandade i brott kan kallas att tillsammans med sina föräldrar träffa representanter för polisen och socialförvaltningen. Detta sker i en serie av samtal där man diskuterar brott och vilka konsekvenser de kan få, samt diskuterar den unges situation i skola och på fritiden. Samtalen skapar utrymme för reflektion hos ungdomarna och deras föräldrar och hjälper dem att förändra situationen.
Med bekymringssamtal får de unga en tidig och tydlig markering från samhällets sida, och dessutom skapas förutsättningar för en bättre samverkan mellan berörda myndigheter för att minska ungdomsbrottsligheten.
Bekymringssamtalen är frivilliga, vilket gör att det inte krävs en rättsprocess för att de ska kunna påbörjas. Samtalen skapar ett forum där ungdomar tillsammans med sina föräldrar kan få hjälp att hitta vägar ut ur negativa mönster.
Det brottsförebyggande arbetet berör hela samhället och förutsätter ett aktivt deltagande från många olika myndigheter och organisationer. Vissa samhällsorgan har emellertid ett särskilt ansvar för att motverka ungdomsbrottslighet generellt och rekrytering till kriminella nätverk i synnerhet. Skolan, socialtjänsten och polisen har här ett stort ansvar. I en utredning av tillämpning av bekymringssamtal i Sverige bör också det civila samhället vara given aktör.
Vid tidigare behandling i frågan – 2007/08:JuU16 – hänvisade utskottet till att Brottsförebyggande rådet fått i uppdrag att följa upp och utvärdera reformen av påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Justitieutskottets betänkande 2010/11:JuU12 hänvisade tillbaka till denna tidigare motivering. Denna utvärdering är nu klar men behandlar inte specifikt frågan om bekymringssamtal, varför jag anser att det är angeläget att denna fråga lyfts igen. Detta bör ges regeringen tillkänna.