Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om våldtäktsbrott.
Våldtäktsanmälningar har mer än fyrdubblats de senaste 20 åren. Trots det, har andelen åtal och fällande domar minskat! Enligt Amnesty Internationals rapport ”Fallet Nedlagt” läggs majoriteten av våldtäktsärenden ned innan de ens har behandlats i domstol. Med förfärande exempel klargörs det i rapporten hur rättstryggheten brister gång på gång för våldsutsatta kvinnor och flickor. Vi talar om i genomsnitt 10 våldtäkter per dag i Sverige.
En undersökning från Stiftelsen Tryggare Sverige visade att våld mot kvinnor utreds oproffsigt, och endast tre av landets 21 polismyndigheter har rutiner för att skydda våldsutsatta kvinnor. Kommuner och socialtjänst ska garantera alla brottsoffer vård och psykologisk hjälp. Men trots detta finns bara en enda specialistmottagning i hela landet för våldsutsatta kvinnor som behöver vård. Och även inom län och regioner skiftar mottagandet inom vården.
Inget av detta står i proportion till problemets omfattning. Våldtäkt är utan jämförelse den största kränkningen mot en persons kroppsliga integritet och dess mänskliga rättigheter. Den som utsätts för våldtäkt måste få stöd och hjälp oavsett var man bor. I annat fall undermineras budskapet om att våldtäkter och våld mot kvinnor är en oacceptabel kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter som grundas på diskriminering.
Ett krav är att regering och rättväsende prioriterar våldtäktsbrott. Förvånansvärt lite granskning görs av rättväsendet. När det gäller hanteringen av våldtäktsbrott behövs systematiska och omfattande analyser kring varför så många våldtäktsutredningar läggs ned och varför det väcks så få åtal. En oberoende granskningskommission kommer att ge viktiga svar på detta.
Jag vill även införa ett nationellt kunskapscentrum för att förbättra forskningen om sexualförbrytare och utöka behandlingen av dessa, alternativt ge i uppdrag till för ändamålet lämplig huvudman. Det förbättrar det förebyggande arbetet med män som är i riskzonen. Jag vill förbättra behandlingen av sexualbrottsdömda i kriminalvården och se till att det finns uppföljning vid frisläppandet. Många behöver fortsatt vård. Inför ett nytt brott, synnerligen grov våldtäkt, med en påföljd på sex till tio års fängelse.
Jag ställer mig bakom Amnesty Internationals krav på att inrätta en oberoende granskningskommission som ser över hanteringen av våldtäktsärenden och skillnaderna mellan olika polisdistrikt och åklagarkammare. Det behövs dessutom särskilda mottagningar med specialutbildad vårdpersonal i alla större städer. Våldsutsatta kvinnor ska erbjudas rehabilitering och rådgivning oavsett om man bor i Stockholm eller Jönköping. Men då krävs att ett system med riktlinjer för kommuner och landsting upprättas.
Sverige brukar ses som ett av de mest jämställda länderna i världen. Trots det fortlever och till och med ökar våldet mot kvinnor. Detta kan ses som ett bevis på de ojämlika maktrelationerna mellan män och kvinnor. Att våldtäkt inte tas på allvar vare sig på polisstationen eller i domstolen är ytterligare ett bevis på de förlegade attityder som präglar vårt samhälle.
För att bekämpa våldtäkt är det nödvändigt med omedelbara insatser av polis, domstol och sjukvård. Myndigheter och organisationer ska ha kunskap och kompetens samt rutiner för bemötande av den som utsatts för sexuella övergrepp. Men det krävs också ett långsiktigt och attitydförändrande jämställdhetsarbete.