Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av forskning och utveckling av värdiga boendeformer för elöverkänsliga.
Trots att forskningen inte kunnat tydliggöra sambandet mellan den sjukdomsbild som många uppvisar och känsligheten för strömförande ledningar och strålningsfält far många människor illa i sin situation.
Elöverkänslighet är en erkänd funktionsnedsättning. Som en följd av mötet med elektromagnetiska fält och mikrovågor i en otillräckligt anpassad miljö, blir den elöverkänslige funktionshindrad och ska – i enlighet med det miljörelaterade funktionshindersbegreppet – kunna få sin arbetsplats, bostad, skola men även allmänna utrymmen såsom bibliotek, aulor mm anpassade genom till exempel elsanering.
Människor med funktionsnedsättningar är samhällsmedborgare och alla samhällsmedborgare har lika värde. Det är individens behov som ska ligga till grund för samhällsplanering samt att alla resurser används så att varje individ kan vara delaktiga i samhället. Detta enligt de inledande bestämmelserna i FN:s 22 standardregler under rubriken delaktighet och jämlikhet, samt i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, vilken trädde i kraft den 14 januari 2009.
Att hitta en bostad som passar är ingen självklarhet för den som är elöverkänslig. I många hus och lägenheter är nivåerna av både låg- och högfrekventa elektromagnetiska fält relativt höga.
I Sverige finns idag en rad organisationer som organiserar människor som lever i, eller har kontakt med människor som lever i ett utanförskap på grund av sin sjukdomsbild kopplad till samhällets utveckling med elektriska spänningsfält. Dessa organisationer har på olika sätt lyft fram behoven av och visat på möjligheten att skapa boendeformer som ger människor med hög känslighet för spänningsfält en möjlighet att leva under värdiga former. Det kan handla om områden som befriats från strålning från master för telefoni och radio/TV eller från kraftfält skapade av elektriska ledningsdragningar.
Den forskning som framtagits visar på komplexa förhållanden där kombinationen av olika diagnoser sammankopplat med elöverkänslighet skapar svåra förhållanden för individen.
För många är dock endast elöverkänsligheten det svåra förhållandet som utgör grunden för den ohälsa man lever i.
FN:s standardregler ligger till grund för handikapplagstiftningen som alltså utgår från individens behov och inte från vad som är vetenskapligt klarlagt kring en funktionsnedsättning.
Som exempel kan då nämnas att kommunerna kan fatta beslut om att bevilja bidrag till bostadsanpassning för elöverkänsliga.
Med anledning av det ovan anförda bör det göras en översyn av elöverkänsligas situation.