Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förbättrad redovisning av Försvarsmaktens materielförsörjning och objektramsredovisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förändrad strategi för Försvarsmaktens materielförsörjning och ett branschprogram för försvarsindustrin.
I skrivelse 2011/12:14 Riksrevisionens rapport om försvarets internationella materielsamarbeten lyfter regeringen fram två frågor som kommentar till Riksrevionens rapport. Det ena rör arbetet med att förbättra riksdagens beslutsunderlag för Försvarsmaktens materielanskaffning, det andra är regeringens materielförsörjningsstrategi.
Ett enigt försvarsutskott har under en lång rad år krävt att regeringens beslutsunderlag i fråga om materielförsörjningen förbättras. I skrivelsen framhåller regeringen att det kommer att utvecklas. Regeringen har här en lång väg att gå för att tillgodose riksdagens berättigade behov att tydlighet. Enligt vår mening präglas regeringens arbete med materielförsörjningen av ett reaktivt förhållningssätt. Regeringen är för passiv. Vi anser att den bör bli mer aktiv och initiativtagande i anskaffningsprocessen. Budgetpropositionen och budgetföredragningarna präglas fortfarande av obefogat hemlighetsmakeri. Det blir inte möjligt att på ett ansvarfullt sätt utöva riksdagens finansmakt. Andra länders parlament får betydligt bättre underlag för ställningstagandena. För att öka tydligheten i materielförsörjningen och förbättra möjligheten till kontroll och inflytande för riksdagen, bör en utvecklad modell av den tidigare objektramsredovisningen återinföras. Om riksdagen och regeringen tidigare tillämpat denna metod så finns det inga rimliga skäl att inte åter införa den för de mer omfattande anskaffningsprojekten. Redovisningen bör utgöras av en strukturerad metod för uppföljning och värdering. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att åter redovisa dessa. Några kommersiella sekretesskäl kan inte anföras eftersom metoden tillämpats tidigare och även av andra länder. Den norska budgetpropositionen är i detta avseende en förebild.
Svensk försvarsindustri präglas av hög teknologisk kvalitet och har under åren vuxit fram genom beställningar från svenska staten som byggt på direkt militära behov. Även om försvarsindustrin idag till stora delar är ägd av utländska intressen finns i Sverige en kvalificerad kompetens som är respekterad. Den har stor bredd och hög teknologisk nivå i synnerhet om man tar hänsyn till Sveriges storlek och ekonomi. Dessa företag ser gärna en fortsättning på sitt svenska engagemang som byggt på bland annat en tradition av beställningar och utvecklingsarbete i nära samverkan med svenska staten. Den position som svensk försvarsindustri nått beror på kombinationen av försvars-, närings- och forskningspolitiska intressen. Denna grundläggande bredd har gett försvarsindustrin en stark regionalpolitisk betydelse med orter som Linköping, Örnsköldsvik, Karlskrona och Karlskoga som några viktiga knutpunkter.
När synen på försvarsindustrin i Sveriges roll förändras från regeringens sida får detta självfallet konsekvenser. Om upphandling av försvarsmateriel reduceras till att ”köpa från hyllan” på en internationell marknad, vilket regeringen förordar, förändras hela näringens förutsättningar och framtidsutsikter. Leveranssäkerheten kan försämras.