Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upphandlande enheter vid upphandlingar ska kunna utesluta anbud från företag som bedriver skatteplanering på ett sådant sätt som anges i motionen.
Allt fler företag inom vård, skola och omsorg köps upp av riskkapitalbolag. Flertalet av de stora privata utförarbolagen inom vård, skola och omsorg i Sverige ägs av riskkapitalbolag med säte i något så kallat skatteparadis.
Samtidigt som riskkapitalbolagen gör miljardvinster gör de allt för att undvika att betala skatt. Skatteverket har granskat 25 riskkapitalägda koncerner. Granskningen visade att av dessa har 23 inte betalat någon bolagsskatt alls mellan 2005 och 2009. Skatteverket uppskattar att svenska skattebetalare förlorar cirka 10 miljarder kronor varje år genom riskkapitalbolagens agerande, enligt Dagens Industri (11 april 2011).
Bolagen ägnar sig åt avancerad skatteplanering, i form av olika transaktioner i syfte att undvika att betala skatt på vinsten, trots att de bokstavligen lever av svenska skattepengar. En vanlig metod är att det svenska bolaget tar ett lån av ett systerbolag i koncernen och betalar en mycket hög ränta, som dras från vinsten i det svenska bolaget. I ”skatteparadisen” betalar systerbolaget mycket låg eller ingen skatt på motsvarande ränteinkomst. Så undandras den offentliga sektorn stora belopp varje år, pengar som skulle behövas för att anställa fler i vården, skolan och omsorgen.
Enligt Statistiska centralbyrån gick 74 miljarder kronor av våra skattepengar till olika privata aktörer 2010. Enligt en granskning av SvD Näringsliv gör de riskkapitalägda bolagen inom vård, skola och omsorg en rörelsevinst på mellan sju och tio procent av omsättningen. Lönsamheten i dessa branscher är ofta mycket god. Exempelvis gjorde ett drygt dussin bolag som kontrollerar nästan halva marknaden för privata aktörer i sjukvårdsbranschen i Sverige, en vinst på knappt 2,9 miljarder 2009, mätt i rörelseresultat före räntor, skatt, avskrivningar och amorteringar.
Det borde vara självklart att ställa höga etiska krav på dem som får förtroendet att utföra viktiga samhällstjänster.
Enligt gällande lag är det tillåtet att ta sociala hänsyn vid offentlig upphandling om det görs på rätt sätt. Etiska och miljömässiga krav kan ställas. Allt fler kommuner och landsting engagerar sig exempelvis för rättvis handel och ställer krav på att det man köper in inte producerats på ett sätt som kränker grundläggande mänskliga rättigheter.
Det är lika angeläget att upphandling är ekonomiskt hållbar, som att den är ekologiskt och socialt hållbar. Kommunallagen kräver god ekonomisk hushållning. Eftersom den offentliga sektorn finansieras av skattemedel är det en dålig affär för oss medborgare att medverka till skatteplanering, även om den juridiskt sett är laglig.
Därför bör regeringen låta vidta de åtgärder som eventuellt krävs för att offentligt upphandlande enheter vid upphandling ska kunna utesluta anbud från företag som ägnar sig åt skatteplanering av ovan nämnda slag. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna som sin mening.