Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att se över va-lagen i fråga om vissa undantag från att leverera färskvatten via det allmänna va-nätet.
I många kommuner runt om i landet saneras avlopp med bristfällig standard. Gammalmodiga enskilda lösningar orsakar negativ miljöpåverkan, såsom övergödning, förorening av grundvatten och andra olägenheter. Avloppet går ofta, där naturliga förhållanden kräver en småskalig lösning, att lösa via kretsloppsanpassade system.
Vad som däremot kan vara svårare är när de boende kräver att kommunen drar ut vatten i ledning till alla fastigheter, oavsett deras belägenhet i landskapet, i samband med att man ändrar i planbestämmelserna. Detta kan exempelvis ske vid omvandling av en fritidsbebyggelse till permanentboende. Att gräva och spränga ner vattenledningar innebär särskilda utmaningar, speciellt i en bergig kustterräng. En sådan ledning blir följaktligen mycket kostsam, med höga anslutningsavgifter som följd. Dessutom förändras landskapet och vi får oreparabla sår i naturen.
En gemensam, eller egen, djupborrad brunn i kustmiljön kan lätt förstöras av saltvattenintrång vid exempelvis borrning efter bergvärme. Detta är ett annat skäl till att kommuner föreläggs att VA-sanera och dra fram vatten till drabbade fastigheter.
Den goda tillgången till rent vatten i vårt land gör oss oaktsamma om denna livsviktiga naturresurs. Vi tvättar bilar och spolar toaletter med vårt viktigaste livsmedel, medan man i andra länder finner det helt naturligt att inhandla sitt dricksvatten i flaskor och behållare i livsmedelsaffären.
Jag vill med denna motion göra regeringen uppmärksam på behovet av att göra undantag i lagstiftningen för kommunen att leverera vatten i vissa områden, samt därvid pröva frågan om att flaskvatten godkänns där naturen gör det näst intill omöjligt att dra ut vatten i ledning.