Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tillsätta en utredning med uppgift att föreslå lagstiftning och andra åtgärder som underlättar fortlevnad och expansion av icke-kommersiella frizoner i våra städer och samhällen.
Den som idag med tåg anländer till Sveriges huvudstad kliver av i en mässhall där olika företag – och främst då multinationella storkoncerner – påträngande marknadsför sig. Utrymmet för resenärer att stå och sitta på har påtagligt reducerats för att skapa exponeringsytor för företagens marknadsföring. Den som vandrar från centralstationen – eller centralmässan – in mot city passerar ofta storskalig utomhusreklam, inte sällan hårt sexualiserad och kvinnoförnedrande, och framme i stadens kommersiella centrum dånar olika köpbudskap ut genom kraftfulla förstärkaranläggningar. Bilden är ungefär densamma i Stockholms förortscentrum och i de av dessa som numera är privatägda hotas mötesfriheten, då privata fastighetsbolag äger rätt att säga nej till någon som, exempelvis, vill arrangera ett politiskt möte – till exempel en medborgargrupp som vill arrangera ett möte på Köpfria dagen.
Vår huvudstad är förmodligen ”föregångare” i privatiseringen av det offentliga rummet – en av våra viktigaste allmänningar – men fenomenet breder ut sig över hela Sverige. Det hävdas emellanåt att detta är en strikt kommunal fråga, men jag ifrågasätter detta. Mötesfriheten, för att återvända till ovannämnda exempel, är en grundlagsfäst rättighet – tillika stadfäst i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – och det ter sig orimligt att tillfälliga kommunala majoriteter sätter sig över vår grundlag.
Grönområden, ytor för spel, lek och kultur, föreningslokaler och andra icke-kommersiella frizoner – där att vara är viktigare än att ha – hör till det som konstituerar en stad som en plats för medborgare och inte enbart för kunder. Ifall demokratin på kommunal nivå inte orkar stå emot trycket från multinationella megakoncerner, vars omsättning ofta är större än medelstora länders BNP, så är det upp till Sveriges riksdag att stifta lagar som garanterar fortlevnaden av icke-kommersiella frizoner i våra städer och samhällen. Detta är ett område där demokratin bör ta ett steg framåt och marknaden ett steg bakåt.
Regeringen bör skyndsamt tillsätta en utredning med uppgift att föreslå lagstiftning, och andra åtgärder, som stärker skyddet av – och även underlättar expansion av – icke-kommersiella frizoner i våra städer och samhällen.