Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en möjlighet till medling i tvister om vårdnad, umgänge och boende.
Med anledning av det höga antal skilsmässor och separationer som sker har antalet vårdnadstvister ökat, trots en lagreform 2006 som var till för att minska antalet tvister. I gällande rapporter och granskningar av familjerätterna har brister påvisats vad gäller resurser och kunskap kring riskbedömningar och barnpsykologi när man gör en utredning. Bristerna medför att barn tenderar bli extra utsatta när föräldrar inte kan komma överens och att myndigheten i stor mån väljer att anta den ena förälderns utsaga kring barnets mående, vilja och önskan. Därmed kringgås barnperspektivet.
Vårdnadstvister som går så långt som till en huvudförhandling leder endast till en skarp polarisering mellan parterna. Troligt är att allt flera ifrågasätter samhällets hantering av föräldrars konflikter då de i många fall upplevs förvärra situationen. Att domstolsprocesser inte löser föräldrars konflikter är väl känt då risken ökar att föräldrar i kris får vapen och incitament att skada varandra på en arena där man spelar upp konflikten. Den nuvarande metoden går ut på att vinna en strid genom att försöka bevisa den andra förälderns oduglighet, vilket uppenbarligen uppmuntrar till smutskastning. I många fall kan man anta att barnen blir åskådare till den eskalerande konflikten.
Utifrån nuvarande situation, som innebär att ungefär vart tionde barn är med om att föräldrar strider om vårdnaden, vill jag ge föräldrar ett alternativ med medlare som obligatoriskt erbjuds av domstolarna. En medlare av min modell bör vara en lagfaren person som erbjuds i alla s.k. FB-mål. Jag vill med detta förslag ge ett starkt verktyg till föräldrarna att komma överens, vilket säkrar barnperspektivet i form av minskade trauman. Att medlaren ska ha någon form av sekretess är en förutsättning för förtroendefulla samtal samt att det ökar möjligheterna till förlikning.
Nuvarande modell är enligt min mening inte förenlig med barnets bästa. Det kan omöjligen gynna barnet att föräldrarnas förhållande förvärras och parternas position kring tvistefrågan polariseras. Ju tidigare parterna kan komma överens desto bättre. Det bästa vore om parterna kom överens redan i samband med separationen, det näst bästa vore om parterna kunde lösa frågan hos familjerätten, men i de fall inget av alternativen nås är det alltid bättre att parterna når en samförståndslösning genom medling och förlikning än att domstolen slutligen avgör frågan.
Jag anser därför att regeringen ska låta utreda ökade möjligheter till alternativa tvistelösningar för att på bättre sätt tillvarata barnens bästa kring vårdnadsstrider.