Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om gode män för ensamkommande barn.
Enligt lagen om god man för ensamkommande barn ska en god man förordnas för barn som kommer till Sverige utan någon av sina föräldrar eller annan medföljande vuxen som kan anses ha trätt i föräldrarnas ställe. Den gode mannen ska företräda barnet vid exempelvis ansökan om uppehållstillstånd, ansökan om stöd enligt socialtjänstlagen, ansökan om ekonomiskt bidrag, förvaltande av barnets tillgångar och tecknande av hyreskontrakt. Det är viktigt att en god man utses skyndsamt så att barnet får sina rättigheter tillvaratagna. Så är dock inte alltid fallet i praktiken utan barnet kan få vänta länge. Detta kan bland annat bero på att barnet inte har fått något boende och att den gode mannen bör utses på den ort där barnet blir placerat.
När väl en god man är utsedd uppstår nästa utmaning, nämligen tolkningen av vad som mer specifikt förväntas ingå i uppdraget. Flera gode män har vittnat om den knapphändiga information som de har fått och om de oklarheter som har uppstått under uppdragets gång. Det är allvarligt eftersom det ytterst kan leda till att barnet inte får det stöd som barnet har rätt till och behöver. Det kan inte vara upp till den enskilde gode mannen eller till olika kommuners överförmyndare att tolka in vad som ingår i uppdraget. För att komma till rätta med denna rättsosäkerhet för de ensamkommande barnen och de oklara regelverken som gäller för de gode männen borde det finnas gemensamma tydliga regler.
Jag föreslår därför att regeringen bör överväga att se över hur dagens system med gode män för ensamkommande barn fungerar och hur uppdragets innehåll kan förtydligas.