Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av de allmänna lånevillkoren för att ge kredittagare ett rimligare rätts- och egendomsskydd.
I medier har det redovisats tendenser till att bostadspriserna är på nedåtgående. Med fastighetskrisen på 1990-talet i färskt minne kryper otryggheten fram hos många bostadsrättsinnehavare och villaägare. Vid den krisen fanns banker som sade upp lånen för många fastighetsägare mot bakgrund av att värdena minskat. Det var en åtgärd som bankerna hade och har legal rätt till.
Det som skiljer denna gång är att det finns en annan global dimension idag. Trots det måste vi kunna lära något av historien, åtminstone så att människor skyddas från att oförskylt och godtyckligt dras med såsom skedde på 1990-talet.
Regelverket är sådant att även för den som prickfritt skött sina låneåtaganden kan krediten sägas upp om banken behöver pengar. Det gäller också för den som är privat ägare till en villa eller bostadsrätt. Även om man bundit räntan över tid så kan banken säga upp lånet till omedelbar betalning.
För den som bor i hyresrätt finns ett lagstadgat skydd för det egna hemmet men motsvarande skydd saknas alltså för den som för lånade pengar eller en kombination av lånade och egna pengar förvärvat en villa eller bostadsrätt.
Att avtal kan sägas upp är i sig naturligt med en rimlig uppsägningstid, men så länge man sköter de skyldigheter som följer av ett lån borde det inte finnas legala möjligheter att godtyckligt kunna säga upp en kredit. Inom den finansiella sektorn råder ensidiga regler och det blir inte mindre stötande av att banken många gånger både är pådrivande och rådgivande när lånet beviljades.
Det borde åtminstone vara möjligt att få en uppsägning av ett lån prövat rättsligt.
Mot denna bakgrund finns det anledning till en översyn av de allmänna lånevillkoren för att ge kredittagare ett rimligt rätts- och egendomsskydd.