Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om initiativ för ökad trygghet i boendemiljöer.
Otrygghet har blivit ett allt större problem. Kvinnor är den grupp som uppfattar sig som mest utsatt, även om män är de som skadas mest av våld. Vi vet att våld mot kvinnor fortfarande sker i första hand i hemmen, och mörkertalet är troligen stort. Känslan av otrygghet är för de flesta kvinnor störst i offentliga miljöer. Det är orimligt att halva befolkningen i landet ska behöva leva med den otryggheten och känna rädsla för att röra sig i offentliga miljöer.
Känslan av otrygghet begränsar människors frihet och bör därför så långt möjligt undanröjas. När det gäller planeringen av bostadsområden, såväl vid upprustning av gamla områden som vid nybyggnation, handlar det främst om att utforma grönområden, cykelvägar, hållplatser i kollektivtrafiken och andra promenadvägar på ett säkert sätt. Det handlar om insyn, överblick och belysning. Sådana komponenter eller inslag i bebyggelsen är inte självklart lönsamma delar för en exploatör. Det är därför viktigt att samhället ställer tydliga krav på funktion för att undvika att tillfället gör någon till brottsoffer.
Det är därför av stor vikt att riksdagen lyfter fram problemen med otrygghet i samhället, inte minst i bostadsområden, och beslutar om lämpliga krav för att minska otryggheten. I planlagda områden bör risken att råka ut för våld vara minimerad till en nivå som innebär att människor kan känna sig trygga. Detta bör i första hand uppnås genom väl genomtänkt planering och utformning samt utan integritetskränkande övervakning. Detta anser jag att riksdagen bör ge regeringen till känna som sin mening.
Belysning är en central del i arbetet att skapa trygga miljöer. Belysning bör vara fastställd i detaljplaner, vilket underlättar för dem som lokalt arbetar med trygghetsfrågor i den byggda miljön att bidra med kunskap om lämplig placering. Det underlättar även uppföljning och kontroll att beslutad belysning både driftsätts och underhålls. Problemet med ljusförorening, som också kan bli effekten av ogenomtänkt belysning, får inte heller underskattas. Även ur energisparsynpunkt är det viktigt att inte belysa i onödan. Med framsynt och genomtänkt belysning kan ökad trygghet nås samtidigt som den som så önskar kan betrakta stjärnorna på natthimlen, och självklart borde ingen behöva få nattsömnen förstörd av dåligt genomtänkt gatubelysning.
Flera länder har genomfört total övergång till lågenergilampor för att spara el, exempelvis Kuba och Taiwan. Taiwan som dessutom är världens största tillverkare av LED-belysning har i mycket stor utsträckning valt att använda den tekniken i offentlig miljö vilket innebär stora initialkostnader men på sikt sparas stora belopp. Sverige borde ha förutsättningar att också vara föregångare när det gäller teknikval för belysning. LED-tekniken är även extremt driftsäker vilket exemplifierades i USA när de bilister som inte gillar röda trafikljus och som tagit för vana att skjuta sönder dem inte ens efter att ha tömt hela magasin i de röda LED-trafikljusen lyckades få dem att slockna.
Mot bakgrund av det ovan anförda bör riksdagen tillkännage för regeringen att ta nödvändiga initiativ för att stärka tryggheten i boendemiljöer.