Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka jämställdheten mellan mammor och pappor vid separationer och vårdnadstvister.
Barns behov av en god och bra uppväxtmiljö måste vara överordnad de eventuella önskemål och krav som föräldrar har när det uppkommer separationer eller vårdnadstvister. Oavsett orsak till separationer har båda föräldrarna en skyldighet att se till att denna delning sker så smärtfritt som möjligt för barnet. Kunskapen om hur mycket skada ett barn tar om en konflikt går djupt måste öka, och så även kunskapen om att ett barn behöver båda sina föräldrar för sin sociala och mentala uppfostran och trygghet.
Det är tyvärr inte alltid så idag. Vid många separationer ställs barnet åt sidan, och föräldrarna utkämpar en bitter strid som är förödande för barnet och barnets utveckling. I nästan alla fall rörande ensam vårdnad tillfaller den mamman, oavsett om de haft gemensam vårdnad eller varit till stora delar lika ansvariga för barnet tidigare. Det finns naturligtvis fall där den ene föräldern är olämplig som vårdnadshavare, av sociala, psykiska eller andra skäl, men de är i dessa sammanhang ett fåtal.
I vårdnadstvister kan det faktum att kvinnor oftare fungerar som huvudförälder och könsstereotypa normer om föräldraskap påverka utgången. Det är synnerligen viktigt för barnet att vi här ökar jämställdheten och rättvisan i lag och tillämpningsbestämmelser så att mamman och pappan kan anses som två likvärdiga parter som har lika stort ansvar för barnet och dess utveckling. Möjligheten till en översyn av lagstiftningen på detta område bör göras samtidigt som de utredningar som finns från både Sverige och många andra länder om att båda föräldrarna är viktiga för barnet under dess uppväxt beaktas.