Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en politik för full sysselsättning.
Sverige befinner sig i ett oroande konjunkturläge. Räntorna stiger, de internationella börserna rasar och efterfrågan på varor och tjänster går tillbaka. Bara för några månader sedan var läget det omvända med stigande produktion och ökad efterfrågan och sysselsättning.
Vi ser en kraftig ökning av långtidsarbetslösheten och trots regeringens jobbskatteavdrag står fortfarande många människor utanför arbetsmarknaden. Invandrare, ungdomar, låg- och felutbildade och funktionshindrade lever i utanförskap trots borgarnas historiska skattesänkningar. Vi talar om en kvarts miljon människor som inte får någon fast förankring på arbetsmarknaden.
Drygt 7,5 % av arbetskraften, eller i runda tal 400 000 personer, saknar idag ett arbete att gå till. Regeringen räknar inte heller med något avgörande trendbrott de närmaste åren. I bästa fall minskar arbetslösheten till 6,6 % år 2014, sägs det i den senaste prognosen från finansministern. Den totala uppgivenheten från regeringens sida visa tydligt att den saknar en effektiv och en samlad politik för att nå full sysselsättning. För vad finns kvar när till och med jobbskatteavdragen skjuts på framtiden?
Regeringens stimulanser under och efter den senaste finanskrisen har varit otillräckliga. Politiken för fler i arbete har i stället handlat om ineffektiva program för arbetssökande och en ”arbetslinje” med piskan som utgångspunkt. Och tyvärr ser vi ingen förändring i sikte.
Borgerlighetens kortsiktiga politik får stora konsekvenser för svensk arbetsmarknad och konkurrenskraft. Den svenska arbetskraften står idag sämre rustad för att möta de hårda kraven på arbetsmarknaden och för att möta matchningen mellan lediga jobb och det företagen efterfrågar.
En av de absolut största försämringarna som den borgerliga regeringen har genomfört gäller arbetslöshetsförsäkringen. Idag räknas den inte längre till ”välfärdens kärna”. Bara en av tio arbetslösa får nu en ersättning på 80 procent av tidigare inkomster, samtidigt som kvalifikationsreglerna har förändrats så att andelen arbetslösa som överhuvudtaget får någon ersättning från a-kassorna har halverats från 80 till 40 procent sedan regeringsskiftet år 2006. Över 500 000 människor har lämnat a-kassan och står idag helt skyddslösa när nästa kris knackar på dörren.
Var fjärde arbetssökande vid Arbetsförmedlingen, och då talar vi om 100 000 människor, har en historia med mer än tre års arbetslöshet bakom sig. Många riskerar att aldrig mer få ett förvärvsarbete. De utförsäkras från arbetslöshetsförsäkringen och samlas upp i så kallade garantiprogram med ännu lägre ersättning och med små chanser att få ett arbete. Snart har 30 000 utförsäkrade långtidsarbetslösa skickats ut i påtvingade gratisarbeten i den så kallade jobb- och utvecklingsgarantins ”tredje fas”, där vilken arbetsgivare som helst får 5 000 kronor i månaden för att låta arbetslösa arbeta gratis och detta trots att en majoritet i riksdagen motsatt sig insatsen. Att bli arbetslös idag är att göras fattig, särskilt som arbetslösheten tenderar att bli allt längre för en stor del av de arbetslösa.
Det pågår en medveten underminering av målet om full sysselsättning. Strategin att kraftigt försämra villkoren för arbetslösa och ensidigt fokusera på att sänka skatten för dem som arbetar har inte nämnvärt ökat sysselsättningen. Skälet är generande enkelt. Det måste finnas arbeten för att arbetslösheten ska minska.
Den som är försatt i arbetslöshet är inte fri. Därför behövs en samlad och heltäckande politik för full sysselsättning.
Det behövs ett framåtsyftande investeringsprogram för att komma tillbaka till full sysselsättning. Under de senaste fem åren byggdes i genomsnitt 28 000 lägenheter, men för att klara bostadsbehovet behöver byggandet öka till minst 40 000 lägenheter per år. Att bygga olika former av bostäder för unga, barnfamiljer och gamla framförallt i storstadsområdena är en av våra viktigaste uppgifter för att säkerställa svensk tillväxt.
Vi måste satsa på ett rejält upprustningspaket för att modernisera och klimatanpassa miljonprogramsområdena och andra delar av det flerfamiljsbestånd som byggdes under åren 1950–1975. Detta program berör omkring 650 000–700 000 lägenheter som byggdes under den aktuella perioden.
Investera i vår infrastruktur och i andra viktiga samhällsfunktioner för att klara klimatutmaningen. Det handlar exempelvis om stora investeringar i den spårbundna trafiken, såväl kollektivtrafik som järnväg.
Bygg upp den offentliga verksamheten för att både stärka kvaliteten på olika välfärdstjänster och höja sysselsättningen.
Arbetsmarknadspolitiken måste fogas samman med de krav som dagens arbetsgivare har för att motverka flaskhalsbildning. Fler utbildningsplatser och en tätare dialog med landets företagare tillsammans med åtgärder av högre kvalitet är några saker som krävs för att slussa över arbetssökande till den reguljära arbetsmarknaden.
Satsa på en betydande reform av både arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen som ger skäl för namnet!
Inför ett nytt kunskapslyft för grupper med svag förankring på arbetsmarknaden. Skapa en ny variant av de tidigare plusjobben. Men var noga med uppföljningen samt vilka negativa effekter det kan få, för att bland annat undvika undanträngningseffekter.
Utveckla näringspolitiken och gör den mer aktiv, med inriktning på forskning, innovationer och kompetensförstärkande åtgärder.