Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över villkoren för lönebidraget.
Personer med arbetshinder är ett samlingsbegrepp för de hinder av olika slag som kan finnas för att komma ut på arbetsmarknaden. Det kan vara sociala, psykiska eller fysiska hinder som omöjliggör ett arbete utan stöd och subvention för anställning.
Arbetsmarknadsåtgärder och program har effekter för de berörda individerna (deltagarna), men i normalfallet även för andra än deltagarna. Ekonomer kallar sådana effekter för allmänna jämviktseffekter. En subventionerad anställning kan till exempel tränga undan en ordinarie icke subventionerad anställning (men behöver naturligtvis inte göra det). En sådan undanträngning innebär att arbetsgivare väljer att anställa den subventionerade programdeltagaren i stället för att anställa en person utan subvention.
I vissa fall har programmet ingen direkt effekt på vare sig sysselsättningen eller arbetslösheten, utan kommer istället att omfördela sysselsättningen till förmån för programdeltagaren under den begränsade tid som subventionen varar. Den sedan länge använda arbetsgivarsubventionen lönebidrag för en person med någon form av arbetshinder har i många fall varit en nödvändighet för att arbetsgivaren ska ha råd att anställa. Lönebidraget har möjliggjort en win–win-situation för många människor att komma ut på arbetsmarknaden och få arbeta efter sin förmåga.
Men ett problem har uppstått de senaste åren som handlar om kravet på arbetsgivaren att betala en kollektivavtalsenlig lön. Om arbetsgivaren inte tillhör en arbetsgivarorganisation – oftast på grund av avgiften – finns heller inte motparten naturligt på den fackliga sidan. Det handlar också om möjligheten att betala sin del av lönen, för till exempel föreningslivet som har små resurser.
Sammantaget skapar detta problem för både personer med arbetshinder som vill arbeta och företag och föreningar som ser behov och vill anställa. Därför bör man utreda hur villkoren för lönebidraget kan förbättras så att personer med arbetshinder kan ges de bästa möjligheter till arbete. Detta bör ges regeringen till känna.