Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda hur ansvaret för allt arbetsmarknadsrelaterat stöd till personer med funktionsnedsättningar kan samlas hos en myndighet.
Arbetslösheten för personer med funktionsnedsättningar i arbetsför ålder är mycket hög. Denna dystra statistik har gällt länge oavsett konjunktur. Orsakerna är många, men bristande samordning hos ansvariga myndigheter och ett för individen krångligt och oflexibelt stödsystem är vanliga bidragande orsaker.
Ansvaret för att stödja personer med funktionsnedsättning i olika arbetsmarknadsrelaterade frågor är idag uppdelat på både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Denna uppdelning mellan två myndigheter har dock visat sig mycket olycklig för olika grupper med speciella behov. Bland annat orsakar den skilda tolkningar av regelverken och olika behandling av samma individ. Det samarbete som sker idag är inte tillräckligt för att tillgodose och utveckla den enskildes rehabiliteringsmöjligheter eller för att underlätta för individen.
En förutsättning för att personer med funktionsnedsättningar ska ha jämlika villkor på arbetsmarknaden, är att det finns en effektiv och flexibel hjälpmedelshantering och att anpassning av arbetsplatsen kan göras snabbt och utan tidsödande byråkrati. Uppdelningen av ansvar mellan de båda myndigheterna gör dock att processen kring arbetstekniska hjälpmedel och arbetsplatsanpassning är orättvis, onödigt byråkratisk och komplicerad för individen. När denna process också oftast är lång och tidsödande blir situationen ibland ohållbar.
I Arbetsförmedlingens nationella samråd med företrädare för personer med de olika funktionsnedsättningarna synnedsättning, hörselnedsättning, dövhet och dövblindhet har det lyfts fram åsikter om att Försäkringskassan har haft svårt att bygga upp en fungerande organisation kring hjälpmedelshanteringen samt att dess kompetens på området har urholkats med tiden. Vidare beviljar Försäkringskassan inte hjälpmedel som Arbetsförmedlingens utredning har rekommenderat. Försäkringskassan hänvisar också allt mer till arbetsgivarnas ansvar och man beviljar ofta exempelvis inte arbetsoptik, belysning eller stora dataskärmar, det vill säga anpassningar som ofta är helt nödvändiga för individen.
Mot denna bakgrund anser vi att en enda myndighet ska ha ansvar för allt arbetsmarknadsrelaterat stöd för samtliga personer med funktionsnedsättningar. Denna enda myndighet ska ha ansvar för allt från utredning, vägledning, yrkesutbildning, yrkesträning, arbetsanskaffning och praktikplatser till arbetshjälpmedel och arbetsplatsanpassning. Vi anser också att ansvaret ska omfatta alla personer med funktionsnedsättning oavsett om personen har arbete, söker arbete eller är i arbetsmarknadsåtgärder.