Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bristande tillgänglighet som diskriminering.
Riksdagen beslutade år 2000 om en nationell handlingsplan för handikappolitiken, Från patient till medborgare, med målsättningen att hinder för tillgänglighet skulle vara undanröjda senast vid utgången av 2010.
Mer än var femte person i Sverige har någon form av funktionsnedsättning. Det kan påverka livets alla skeenden och förutsättningar för delaktighet i samhället, men människor ska inte ”handikappas” på grund av att vårt samhälle diskriminerar. Regeringen har tagit olika initiativ och gett olika uppdrag för tillgänglighetsarbetet. Ett betänkande om att se bristande tillgänglighet som diskriminering bereds nu inom Arbetsmarknadsdepartementet.
Handikapprörelsen har tålmodigt väntat på att samhället ska vara till också för dem. Det handlar om att kunna gå in i alla byggnader, att kunna ta del av varor och tjänster och framför allt att slippa bli diskriminerade på arbetsmarknaden, i sjukvården och i skolan. Ingen ska hindras att fritt leva sitt liv. Man kan tycka att det borde vara en självklarhet att alla människor ska känna delaktighet och uppleva livskvalitet. Men tyvärr stängs många personer med funktionsnedsättning ute. Bristande tillgänglighet brukar framföras som en förklaring till detta och det är fortfarande ett stort problem. Det handlar mycket om bristande kunskap och insikt om vad funktionsnedsättning innebär. Det handlar om hur samhället ser på personer med funktionsnedsättning.
Sverige har ratificerat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artikel 9 ställs krav på ändamålsenliga åtgärder som säkerställer att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (it) och system samt till andra anläggningar och tjänster som är till för eller erbjuds allmänheten. I artikel 2 definierar man diskriminering på grund av funktionsnedsättning inkluderande även underlåtenhet att göra skäliga anpassningar.
Tillgänglighet är en fråga om rätten att vara medborgare. Människor med funktionsnedsättningar ska inte tvingas till särlösningar, till sidoingångar eller bakvägar. En god tillgänglighet har vi alla nytta av, ung som gammal.
Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.