Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att begränsad tillgänglighet ska betraktas som diskriminering.
Diskrimineringskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 2006:22) att ett diskrimineringsförbud som avser underlåtenhet att vidta åtgärder för tillgänglighet för personer med funktionshinder ska införas i diskrimineringslagen även på övriga områden som omfattas av lagen. Regeringen ansåg dock att utredningens förslag var för ofullständigt. Regeringen aviserade därför i propositionen Ett starkare skydd mot diskriminering (2007/08:95) att den avsåg att skyndsamt komplettera kommitténs överväganden med ytterligare underlag och att den därefter skulle återkomma till riksdagen. Frågan om bristande tillgänglighet som diskriminering har därefter utretts inom Regeringskansliet, vilket resulterade i departementspromemorian Bortom fagert tal – om bristande tillgänglighet som diskriminering (Ds 2010:20). Promemorian har remitterats samtidigt som Statskontoret fick i uppdrag att göra en kompletterande konsekvensanalys av promemorians förslag. Dessa underlag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Det här svaret fick jag tidigare i år från statsrådet Erik Ullenhag på en fråga i samma ämne. Det kan inte annat än beklagas det faktum att den borgerliga regeringen trots löften från företrädare för alla partier som utlovat en snar lagstiftning ännu inte ens förvarnat om att en proposition skall komma. Nu måste vi verkligen gå vidare ”bortom fagert tal” och se till så att lagstiftningen fastslår att bristande tillgänglighet faktiskt är diskriminerande. Något annat skulle vara ett slag i ansiktet på alla människor med funktionsnedsättningar som dagligen och handgripligen ställs inför dessa problem.