Allmänna bestämmelser
1 § Staten ska genomföra en konsulär katastrofinsats för att bistå enskilda när många människor med anknytning till Sverige drabbas vid en kris eller en katastrof utomlands och behoven av evakuering och andra åtgärder med hänsyn till händelsens karaktär, följder och omständigheterna i övrigt inte kan tillgodoses på annat sätt och insatsen inte heller av något annat skäl möter särskilda hinder.
2 § Bestämmelser om katastrofmedicinska insatser utomlands finns i lagen (2008:552) om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands.
3 § En konsulär katastrofinsats kan endast omfatta
1. svenska medborgare,
2. svenska medborgares utländska familjemedlemmar,
3. i Sverige bosatta utlänningar,
4. medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge samt deras
familjemedlemmar, i den utsträckning som följer av de
konsulära skyldigheter som Sverige har i förhållande till
dessa länder i enlighet med artikel 34 i den nordiska
samarbetsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Sverige,
Danmark, Finland, Island och Norge (SÖ 1962:14, senast ändrad
genom SÖ 1996:2), och
5. unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, i den
utsträckning som följer av de konsulära skyldigheter som
Sverige har i förhållande till övriga medlemsstater i
Europeiska unionen i enlighet med EUF-fördraget och rådets
direktiv (EU) 2015/637 av den 20 april 2015 om samordnings-
och samarbetsåtgärder för underlättande av konsulärt skydd
till icke-företrädda unionsmedborgare i tredjeländer och om
upphävande av beslut 95/553/EG, i den ursprungliga
lydelsen.
Lag (2018:206).
4 § Regeringen beslutar i fråga om en konsulär katastrofinsats ska genomföras.
5 § Den som omfattats av en konsulär katastrofinsats är skyldig att ersätta staten för kostnader som uppstått när han eller hon transporterats eller fått hälso- och sjukvård.
Om en konsulär katastrofinsats omfattat någon som vid insatsen är under 18 år, är den som var förmyndare när händelsen som föranledde ersättningsskyldigheten inträffade skyldig att ersätta kostnader som avses i första stycket. Om det finns särskilda skäl får ersättningskravet framställas mot den underårige.
Om en konsulär katastrofinsats omfattat transport av avliden är den avlidna personens dödsbo ersättningsskyldigt för transportkostnaderna.
6 § Frågor om ersättning till staten prövas av den myndighet som regeringen bestämmer.
7 § Ersättningsskyldighet enligt 5 § får jämkas eller efterges om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till den betalningsskyldiges personliga eller ekonomiska förhållanden samt omständigheterna i övrigt.
8 § Belopp enligt 5 § som inte betalas ska lämnas för indrivning. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Regeringen meddelar föreskrifter om att indrivning inte ska begäras för ringa belopp.
9 § Beslut om ersättningsskyldighet får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
10 § Bestämmelser om konsulärt ekonomiskt bistånd till enskilda utomlands finns i lagen (2003:491) om konsulärt ekonomiskt bistånd.
Ekonomiskt bistånd till enskilda som omfattas av en konsulär katastrofinsats i enlighet med denna lag omfattas inte av lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd.
11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om konsulär katastrofinsats.