Registerfrågor
1 § Finansinspektionen är personuppgiftsansvarig för det
register som förs enligt 8 kap. 5 § lagen (2010:751) om
betaltjänster. Förordning (2018:339).
2 § Har upphävts genom förordning (2018:339).
3 § I registret registreras uppgifter för varje
betalningsinstitut, registrerad betaltjänstleverantör, ombud
och filial samt företag som gjort anmälan enligt 1 kap. 9 §
lagen (2010:751) om betaltjänster. Utöver vad som följer av 8
kap. 5 § samma lag ska registret innehålla uppgifter om namn
eller företagsnamn och om personnummer, samordningsnummer
eller organisationsnummer. Förordning (2018:1836).
4 § Finansinspektionen ska anteckna i registret när myndigheten har fattat beslut om föreläggande att upphöra med verksamheten.
5 § Finansinspektionen får i fråga om lagen (2010:751) om
betaltjänster meddela föreskrifter om
1. vad som utgör tillräckliga styr- och kontrollformer för
verksamheten med betaltjänster enligt 2 kap. 6 § första
stycket 2,
2. fullgörandet av anmälningar och underrättelser enligt 3
kap.,
3. beräkningen av kapitalkrav enligt 3 kap. 2 § första
stycket,
4. hur betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska hantera medel enligt 3 kap.
6 §,
5. hur betalningsinstitut och registrerade
betaltjänstleverantörer ska hantera de medel för
genomförandet av betalningstransaktioner som avses i 3 kap.
7 § andra stycket och hur stor andel av medlen hos
betalningsinstitut eller registrerade betaltjänstleverantörer
som omfattas av skyddskraven enligt 3 kap. 7 § tredje
stycket,
6. vilka uppgifter som ska anses relevanta enligt 3 kap.
8 §,
7. vad ett betalningsinstitut eller en registrerad
betaltjänstleverantör ska iaktta och vilka krav
betalningsinstitutet eller den registrerade
betaltjänstleverantören ska uppfylla vid uppdragsavtal enligt
3 kap. 28 §,
8. hur betaltjänstleverantörer ska göra det
informationsmaterial om konsumenters rättigheter som avses i
4 kap. 3 a § tillgängligt för betaltjänstanvändare,
9. den information och redovisning som en
betaltjänstleverantör ska lämna eller hålla tillgänglig
enligt 4 a kap. 5 §,
10. rutiner för byte av betalkonto enligt 4 a kap. 6 §,
11. vilka uppgifter om betalkonton med grundläggande
funktioner en betaltjänstleverantör ska lämna till
Finansinspektionen,
12. hur betaltjänstleverantörer ska hantera klagomål som
avses i 5 kap. 58 §,
13. hur ett system enligt 5 b kap. 1 § ska utformas,
14. vilka upplysningar en betaltjänstleverantör ska lämna
enligt 5 b kap. 2 § samt hur och när uppgifterna ska
lämnas,
15. vad som utgör en allvarlig operativ incident
eller säkerhetsincident enligt 5 b kap. 3 § första stycket,
16. hur bedömningen ska göras av om en incident påverkar
eller kan påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen
samt hur betaltjänstanvändarna ska informeras enligt 5 b kap.
3 § andra stycket,
17. vilka upplysningar ett företag som avses i 8 kap. 2 §
första stycket ska lämna till Finansinspektionen och när
upplysningarna ska lämnas,
18. att vissa uppgifter som ett betalningsinstitut, en
registrerad betaltjänstleverantör eller den eller de som har
ansvar för ett betalningssystem ska lämna till
Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska
centralbyrån, och
19. vilka uppgifter, utöver vad som framgår av lagen, en
ansökan om tillstånd eller undantag från tillstånd eller en
anmälan ska innehålla samt vilka handlingar som samtidigt ska
lämnas in till Finansinspektionen. Förordning (2018:178).
5 a § När det gäller lagen (2016:415) om förmedlingsavgifter
för kortbaserade betalningstransaktioner får
Finansinspektionen meddela föreskrifter om vilka upplysningar
en betalningsordning för kontokort eller en bearbetningsenhet
ska lämna till Finansinspektionen för dess
tillsynsverksamhet, och hur uppgiftsskyldigheten ska
fullgöras. Förordning (2016:416).
6 § Innan Finansinspektionen meddelar föreskrifter med
stöd av 5 § 18, ska inspektionen ge Riksbanken och
Statistiska centralbyrån tillfälle att yttra sig.
Förordning (2018:178).
6 a § Polismyndigheten får meddela föreskrifter om hur
uppgifter enligt 3 kap. 14 § lagen (2010:751) om
betaltjänster ska lämnas. Förordning (2018:1758).
6 b § Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om
vilka uppgifter ett företag ska lämna enligt 9 kap. 3 § första
stycket lagen (2010:751) om betaltjänster och till vilken
myndighet uppgifterna ska lämnas. Förordning (2019:1229).
6 c § Post- och telestyrelsen får meddela föreskrifter om hur
avvikelsen enligt 9 kap. 7 § 1 lagen (2010:751) om
betaltjänster ska fastställas. Förordning (2019:1229).
7 § Har upphävts genom förordning (2019:408).
8 § Finansinspektionen ansvarar för att det finns en
kostnadsfri webbplats för jämförelse av
betaltjänstleverantörers avgifter för de betaltjänster som
avses i 4 a kap. 4 a § lagen (2010:751) om betaltjänster.
Webbplatsen ska utformas i enlighet med det som anges i
artikel 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter
som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till
betalkonto med grundläggande funktioner
(betalkontodirektivet), i den ursprungliga lydelsen.
Webbplatsen får även innehålla information om den servicenivå
som betaltjänstleverantörerna erbjuder.
Förordning (2019:408).
9 § Finansinspektionen ska öka medvetenheten om betalkonton
med grundläggande funktioner, tillgång till och avgifter för
betalkonton samt alternativ tvistlösning enligt lagen
(2015:671) om alternativ tvistlösning i
konsumentförhållanden. Förordning (2017:344).
10 § Finansinspektionen ska underrätta Europeiska kommissionen
i den utsträckning som följer av artikel 27 i
betalkontodirektivet, i den ursprungliga lydelsen.
Förordning (2019:126).
11 § Finansinspektionen ska tillhandahålla Europeiska
bankmyndigheten och Europeiska centralbanken en
sammanställning av de uppgifter om svikliga förfaranden som
inspektionen tagit emot från betaltjänstleverantörer enligt
5 b kap. 2 § andra stycket lagen (2010:751) om
betaltjänster. Förordning (2018:178).
12 § Finansinspektionen ska på sin webbplats
tillhandahålla det informationsmaterial om konsumenters
rättigheter som avses i 4 kap. 3 a § lagen (2010:751) om
betaltjänster. Förordning (2018:178).
Skyldighet för kreditinstitut att tillhandahålla
kontanttjänster
13 § Vid tillämpningen av 9 kap. 1 § lagen (2010:751) om
betaltjänster får
1. högst 0,3 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd
än 25 kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste
platsen för kontantuttag, och
2. högst 1,22 procent av befolkningen ha ett längre vägavstånd
än 25 kilometer mellan folkbokföringsadressen och den närmaste
platsen för dagskasseinsättning.
Befolkningens storlek och folkbokföringsadresser ska bestämmas
med ledning av uppgifter som tillhandahålls från Statistiska
centralbyrån. Uppgifterna ska uppdateras varje år.
Förordning (2019:1229).
2017:344
Denna förordning träder i kraft den dag som regeringen
bestämmer i fråga om 7 och 8 §§ och i övrigt den 1 juni
2017.
2019:1229
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020 i fråga om
6 b § och i övrigt den 1 januari 2021.