den 17 augusti

Fråga

2010/11:656 Statlig subvention av insulinpumpar

av Eva Olofsson (V)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Diabetikerförbundet har skrivit ett öppet brev till oss politiker för att uppmärksamma problemet med ett nytt förslag från Tandvårds- och läkemedelsverket (TLV) som innebär att den statliga subventionen av insulinpumpar försvinner. Det finns ca 40 000 personer i Sverige med diabetes typ 1. Dessa personer behöver insulin för att överleva.

Insulinpump bärs på kroppen och tillför det basala behovet av insulin. Syftet med insulinpump är att ge en bättre blodsockerkontroll och att undvika kraftigt svängande blodsocker. Inköpskostnaden för en insulinpump och dess tillbehör är ca 30 000, en väldigt ringa kostnad i jämförelse med de kostnader som senare kan uppstå som en följd av en sämre reglerad diabetes.

I dag omfattas insulinpumpen av läkemedelsförmånen och är kostnadsfri för den enskilde. Grunden till kostnadsfriheten är att insulinpumpen anses utgöra en ”förbrukningsartikel som behövs för att tillföra kroppen ett läkemedel”.

Nu föreslår TLV att detta ska ändras. Om TLV:s förslag går igenom innebär det att pumparna inte längre kommer att ingå i den statliga subventionen utan blir en fråga, såväl medicinskt som ekonomiskt, för varje enskilt landsting.

Diabetikerförbundet befarar att möjligheten att få en insulinpump successivt begränsas i de hårda prioriteringar som landstingen måste göra i sina budgetar. Risken är även stor att det kommer att bli skillnader mellan olika landsting. Följden av detta är att den enskilde i framtiden inte får tillgång till den behandlingsform som passar honom eller henne bäst och som ger bäst resultat, men också att den grundläggande principen om lika vård i hela landet frångås.

Vad avser socialministern att göra för att garantera att personer med diabetes även fortsättningsvis ska ha tillgång till insulinpumpar inom ramen för läkemedelsförmånen och att det ska vara lika för alla oavsett i vilket landsting man bor?