den
21 juni
Fråga
2010/11:599
Utbildningens roll i biståndet
av Mikael Damberg
(S)
till statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Vid utbildningskonferensen i Dakar år 2000 kom alla
närvarande regeringar överens om en serie målsättningar i syfte att ge alla
barn och vuxna tillgång till god allmän utbildning till 2015. Denna målsättning
har senare bekräftats och fastställts av FN. Utvecklingen går åt rätt håll. Men
fortfarande står 67 miljoner barn utanför skolan och av dem är en majoritet, 54
procent, flickor. Fortfarande är 796 miljoner vuxna analfabeter, enligt EFA
Global Monitoring Report. Mycket återstår således att göra.
Den ökning av den svenska biståndsvolymen vi sett
under senare år har inte avspeglats i utbildningsinvesteringar i världen. Detta
trots utbildningens helt centrala roll både som en grundläggande mänsklig
rättighet och som ett medel i fattigdomsbekämpningen, i arbetet för ökad hälsa
och inte minst i arbetet för en mer demokratisk värld.
Under en längre tid har det varit uppenbart att
regeringen inte prioriterat arbetet med att utveckla utbildningsfrågorna inom
ramen för Sveriges biståndsarbete. Sida arbetar i dag med bistånd utifrån nio
policyer för områden från fred och säkerhet till ekonomisk tillväxt. Det är
anmärkningsvärt att det fortfarande inte finns någon policy för utbildningens
roll i biståndet. Det är med andra ord svårt att se att Sverige gör sitt
yttersta för att nå målsättningen om allas rätt till
utbildning till år 2015.
Min fråga till biståndsministern är således:
Varför har statsrådet valt att inte verka för att
fastställa en policy för utbildning eller kommer det att ske och i så fall när?