den 20 juni

Fråga

2010/11:596 Konsekvenser av förändringar i strandskyddet

av Hannah Bergstedt (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Strandnära bebyggelse är en fråga som kan betraktas på olika sätt särskilt beroende på vilken del av landet man bor i. Strandskyddet ska hanteras med varsamhet; tillgången till vatten, med bad, fiske och friluftsliv får inte bli en klassfråga beroende på var man befinner sig i landet.

Skillnaderna är dock stora beroende på var man bor. Norrbotten med kommuner som Arjeplog, som har 8 727 sjöar och vattendrag och 0,25 invånare per kvadratkilometer, har helt annorlunda förutsättningar än till exempel Stockholms skärgård.

Den gamla strandskyddslagen kritiserades för att den tillämpades likadant över hela Sverige trots de olika förutsättningarna. Andemeningen med den nya strandskyddslagen från den 1 juli 2009 var att de ska bli lättare att få dispens att bygga strandnära i mindre tättbefolkade områden.

Andelen avslag på ansökningar har dock ökat och skillnaderna mellan hur den nya lagen tillämpas är stora. Om vi jämför Norrbotten och Västerbotten är det så att i Norrbotten beviljas 30 procent av ansökningarna mot 70 procent i Västerbotten.

Landshövdingen i Norrbottens län har sagt att lagen inte är så lättolkad och anger att lagen trots regeringens intentioner är skriven så att den snarare försvårar än gör det lättare att ge dispenser.

Vad avser miljöministern att göra för att säkerställa att regeringens intentioner med lagstiftningen, att möjliggöra för dispenser i mindre tättbefolkade områden, ska få genomslag?