den 15 april

Fråga

2010/11:452 Rovdjurspolitiken

av Gunnar Sandberg (S)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Jämtlands län har världens tätaste björnstammar. Det har ibland uppstått problem men aldrig större än att de kunnat hanteras. I Lillhärdal i Härjedalen bedrivs fäbodbete av fem djurägare som tillsammans har ca 200 djur gående på fäbodbete från slutet av maj till slutet av augusti. Fäbodbetet behövs för att åkerarealen inne i byn inte räcker till för sommarbete och vinterfoder. Det är även en turistattraktion att ha djuren strövandes fritt i skogen och av avgörande betydelse för att djurägarna ska kunna driva sina företag.

Det har aldrig skett en björnattack på ett enda tamdjur trots världens starkaste björnstammar. Men på snart två års vargförekomst har fyra av byns fem djurägare fått sina djur attackerade. En annan värdefull kultur- och turistattraktion är rennäringen som redan i dag har stora bekymmer med det totala rovdjurstrycket.

Sverige har tagit sitt nationella ansvar för våra stora rovdjurs bevarande genom en överstor björnstam, en stark lodjursstam, kungsörnar och en järvstam som ökar. En ytterligare påfyllning av vargar från 200 till 450 individer, som föreslagits i en utredning, kan vara slutet på en lång jämtländsk kultur av fäbodbruk och rennäring.

Jämtlands län består av många avfolkningsbygder och behöver värna all den näringsverksamhet som finns. Utan möjligheter till djurhållning med fäbodbruk, jakt, fiske och den turism som detta medför har delar av vår bygd svårt att överleva.

Vad avser miljöministern att göra åt situationen att näringsverksamheter i glesbygd påverkas negativt av alltför stora rovdjurstammar?