den 9 mars

Fråga

2010/11:364 Upprättelse för barn som vanvårdats och kränkts

av Wiwi-Anne Johansson (V)

till statsrådet Maria Larsson (KD)

Den 10 februari i år lämnade Upprättelseutredningen sin rapport om barnen som samhället svek. Utredaren Kerstin Wigzell och sakkunniga presenterar i utredningen några förslag till hur dagens ansvariga i samhället, i någon mån, skulle kunna kompensera alla dessa människor i Sverige som då de var barn for illa på grund av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården, som det heter i utredningen. De som kunde komma i fråga för denna kompensation var de som varit utsatta för samhällets vård mellan åren 1920 och 1980, enligt de lagar som då gällde.

Detta stod i regeringens direktiv till Upprättelseutredningen att det var denna period som skulle utredas. Nu funderar barn- och äldreminister Maria Larsson och regeringen över hur dessa människor ska kompenseras, genom offentlig ceremoni för att be om ursäkt å samhällets vägnar, betala 250 000 till människor som tagit skada av samhällets vård för resten av livet och fundera över vad som krävs för att detta aldrig ska kunna hända igen. Samtidigt finns det en grupp ledsna, besvikna och lika svårt skadade av samhällets vård och i vissa fall av ren vanvård som förtvivlat undrar varför samhället inte ser dem.

Flera av dem som intervjuats under Vanvårdsutredningens och Upprättelseutredningens gång har långt senare varit med om samma kränkande behandling. Den som var barn på 1980- och 90-talet är i dag mellan 30 och 40 år och bär sina trauman genom livet.

Jag vill fråga statsrådet:

Avser statsrådet att verka för kompensation även till dem som utsatts för samhällets vanvård efter 1980?