den 22 februari

Fråga

2010/11:326 Protesterna i Libyen

av Gustav Fridolin (MP)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

EU:s utrikesråd enades om att välkomna Egyptens och Tunisiens steg mot demokrati, och uppmärksammade de modiga människor i de båda länderna som genom sina protester, ofta med risk för sitt eget liv, sett till att göra demokratiseringen möjlig. Om de länder där de diktatoriska regimerna sitter kvar var man dock tyst. Om Libyen, där Muammar Khadaffi enligt uppgifter samma dag beordrat ut stridsflyg mot dem i den egna befolkningen som kräver demokrati och mänskliga rättigheter, underströk man särskilt sitt icke-ställningstagande. I en kommentar från utrikesminister Carl Bildt lät det så här: ”Det handlar inte om att stödja den ena eller den andra. Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling.” (SVT:s Rapport den 21 februari 2011) En sådan utrikespolitik skapar en befogad stämning bland dem som kämpar för demokrati att EU enbart stöder demokratisträvanden när de väl lyckats, och när det då är ofarligt för det egna intresset. Det framstår som att Sverige är neutralt mellan demokrati och diktatur, mellan en diktatorisk regim som använder massivt och dödande våld mot den egna befolkningen, och dem i befolkningen som kräver demokrati.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga utrikesministern hur han avser att klargöra att Sverige stöder demokratisträvanden i alla arabiska och andra länder där protester pågår, oavsett vilka handelsförbindelser regimerna där har med EU.