den 18 februari

Fråga

2010/11:316 Metoder för att minska ungas utanförskap

av Wiwi-Anne Johansson (V)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

Den borgerliga regeringens löfte till väljarna har varit att minska det så kallade utanförskapet. Men vad regeringen har gjort är förändringar som har medfört att människor fråntagits sin sjukpenning och utförsäkrats. Det har inte gjort människor friskare, bara fattigare.

En grupp som under längre tid ökat i antal är unga med aktivitetsersättning – det som tidigare kallades förtidspension. Bara under förra året förtidspensionerades 6 200 unga människor under 30 år. Totalt fanns nästan 27 000 unga förtidspensionärer förra året, en ökning med hela 40 procent sedan 2006. Nu säger ansvarigt statsråd att målet är att få ned antalet nya unga förtidspensionärer med ett par tusen om året. Detta går naturligtvis att göra på flera sätt. Med tanke på vad den borgerliga regeringens hittillsvarande strategi varit kan man befara att regeringen främst kommer att minska den ekonomiska tryggheten. Detta i stället för att skapa bättre förutsättningar för dessa unga att komma in på arbetsmarknaden för dem som klarar det eller bättre ekonomiska villkor för dem som inte kommer att kunna klara ett arbete över huvud taget.

Övergång från skola till arbetsliv behöver ha många vägar för den med nedsatt arbetsförmåga och funktionshinder. I centrum måste stå att stödja unga människor genom kvalitativt bra åtgärder samt ett flexibelt trygghetssystem, flexibelt i den meningen att den unge ges ekonomisk trygghet med många möjligheter att ta sig in i arbetslivet.

Jag vill fråga statsrådet Ulf Kristersson:

Avser statsrådet att ta initiativ till att det lämnas ett förslag för att förbättra situationen för dessa unga vuxna, och i så fall när?