den
24 november
Interpellation
2010/11:87
Omförhandling av skatteavtalet med Danmark
av Leif Jakobsson
(S)
till finansminister Anders Borg (M)
Riksrevisionen presenterade den 18 november en
rapport med allvarlig kritik mot regeringens sätt att sköta skatteavtalen.
Riksrevisionen hänvisar också till en interpellationsdebatt om nedanstående
ämne och konstaterar att riksdagen vilseförts av regeringen. Därför ställer jag
följande interpellation.
Arbetspendlingen över Öresund har ökat
explosionsartat de senaste åren. Det är en mycket glädjande utveckling. En ny
arbetsmarknadsregion i norra Europa med över tre miljoner människor håller på
att ta form som med rätt förutsättningar blir tillväxtnavet i Norden.
Nationsgränserna betyder allt mindre för människor
i vardagen. Men för samhällsorganisationen får den ökade pendlingen stora
konsekvenser om inte förändringar sker.
Framför allt det särskilda skatteavtalet med
Danmark ställer till allt större problem.
Avtalets utformning – som en enig riksdag
beslutat om – och därtill den danska tillämpningen innebär att Sveriges
kommuner och landsting går miste om nästan 2 miljarder i skatteintäkter med
dagens nivå på pendlingen. De kommuner som pendlarna bor i drabbas hårdast då
skatteutjämningen inte kompenserar fullt ut för skattebortfallet. Det är en
helt orimlig situation att endast 9 procent av lönesumman från danska inkomster
återförs till Sverige medan 25 procent av de intjänade
lönerna i Sverige av danskar återförs till Danmark.
Men det är inte bara ett finansiellt problem för
välfärden – det är också ett hot mot integrationen. Det är inte i längden
hållbart att en relativt stor befolkningsgrupp i en kommun inte bidrar till
välfärdens finansiering – resten av kommuninvånarna blir naturligtvis
skeptiska till ”friåkeriet”.
Regeringen har gång på gång förhalat frågan och har
inte tagit upp förhandlingar med Danmark om ett nytt, rättvist avtal.
Man frågar sig hur många miljarder som välfärden
ska dräneras på innan finansministern avser att handla.
Min fråga till finansministern är därför:
Avser finansministern att ta initiativ till ett
nytt avtal och i så fall när?